”Lägereldarnas och sagornas tid”

Jag har precis läst det nya numret av Vi läser. Tidskriften innehöll många bra och läsvärda artiklar varav en fångar mig lite extra. Det är en artikel som handlar om att förlagen alltmer censurerar barnböcker. Svordomar, problem och farligheter får allt mindre utrymme. Däremot så ökar inslagen av våld i barn- och ungdomslitteratur. Jag läser och reflekterar över texten och kan hålla med om att jag också sett dessa tendenser i de senaste årens utgivningar. Frågan blir om denna tendens är av godo? Jag reagerar ibland på att våldstendenserna kryper ner i åldrarna. Det kommer en hel del böcker som skrivits för att attrahera barn som är inne i spelvärldarna och där våld är ett vanligt inslag. Och kanske är de mindre utav andra farligheter och vuxenföreetelser i dagens barn och ungdomsböcker.

Min fasta övertygelse är att berättelser och texter kan hjälpa en människa att sätta ord på känslor, bearbeta upplevelser och förbereda sig för livet. Att läsa är inte en flykt utan ett sätt att bemöta, hantera och fördjupa förståelsen för livet!

I min roll som bibliotekarie har jag under årens lopp utvecklat och tänkt mycket kring hur jag ska kunna skapa magi, vara en inspiratör och ge eleverna lust att läsa och lära. Dessa reflexioner är ständigt närvarande hos mig och jag försöker hela tiden hitta nya metoder och sätt att arbeta på. Inom ett område känner jag dock att jag har nått fram och det är när jag berättar sagor och berättelser för olika grupper. Under åren har jag hittat ett koncept som jag använder mig av i den mån som de går. Det innebär att jag träffar fem- och sexåringar för att berätta sagor för dem. Jag har övat in ett par sagor som jag använder år för år, jag berättar dessa muntligen och tillsammans pratar och bearbetar vi sagorna. De är magiska stunder för såväl mig som barn och fröknar. För de äldre eleverna berättar jag också gärna sagor och berättelser men mer sporadiskt.

Jag berättar gärna sagor som är lite otäcka, spännande och ibland till och med lite grymma. Jag kan inte alltid förklara och analysera sagans innehåll och ibland har jag inte en klar uppfattning om varför jag valt just denna saga. MEN en sak vet jag, jag vet vilka sagor som fungerar, jag vet att det når djupt in i eleverna och att de bär med sig sagan länge. De ger helt enkelt avtryck! Och eftersom min uppfattning är att dessa sagor får oss att växa som människor, ger oss tröst, mod och fantasi och är  en njutning för stunden så fortsätter jag att berätta sagor och berättelser. Jag önskar att alla barn får sagor berättade för sig under sin barndom! Att undvika farligheter och censurera barn & ungdomslitteratur ställer jag mig en smula tveksam inför. Hur tänker ni och har ni några favoritsagor?

Några av mina favoriter är:

• Häxan Baba Jaga
• Tigerprinsen
• Allrakäraste syster
• Prins Hatt under jorden
• Rapunzel mfl.

Yes sir, I can boogie

Genom en enda låt och egentligen bara genom att höra de första fraserna i låten Yes, sir I can boogie med Baccara svischade fragment av min barndom genom mitt huvud. Positiva känslor, låten ger mig good feelings. Kan inte sätta ord egentligen på situationer då låten spelades men jag behåller känslan som ”Så ska det låta” gav mig en fredag kväll i mars.

Tankar kring framtida skolbibliotek 3.0

Idag har jag deltagit på en mycket intressant workshop om skolbibliotek 3.0 www.bibliotek30.ning.com på pedagogiskt centrum i Södertälje. Det var omtumlande, spännande och intressant att få delta. Innan workshopen skrev jag ned mina reflexioner kring framtida skolbibliotek, här är den texten. Jag kommer att göra blogginlägg även om innehållet från dagen, återkommer!

Här kommer några av mina tankar om framtida skolbibliotek (och framtiden börjar nu!) Ett modernt skolbibliotek är en del av elevernas lärandeprocesser. En mötesplats för kunskap, kanskap och för att presentera, kommunicera och medverka till att producera information och kunskap. Medierna är förvisso en del av ett skolbibliotek, en samling av virtuella och fysiska material i olika format och som skolbibliotekarier har kompetens och förmåga att tillsammans med eleverna vaska fram. Och i de flesta fall är vi även bra på att tipsa om skönlitterära böcker. Jag tycker att det är en viktig funktion som skolbibliotekarier i framtiden bör värna om. Att tillsammans med andra vuxna guida elever in i texternas värld, oavsett i vilket format det presenteras eller eleven själv väljer. Men det är bara en liten del av skolbiblioteksverksamheten.

Jag tror att många skolbibliotek idag har en bra grundverksamhet, en kärna som fortfarande bör vara grundstommen. Därtill bör vi ta kliven att använda olika sociala medier och webbben för kommunikation, samverkan, kunskapande, informationsåtervinning/informationsskapande, presentationer och allt därtill som erbjuds och finns. Samspelen mellan ett bibliotek och dess användare ska vara tätt och ett givande och tagande från båda hållen! Ett skolbiblioteks verksamhet ska gå hand i hand med skolans undervisning, mål och lärandeprocesser men kan också vara en frizon för eleverna där deras egna intressen och viljor får utlopp. Att vara en plats för kreativitet och skapande! Jag tror att framtidens skolbibliotek/bibliotek får ännu viktigare funktioner av att vara en fysisk mötesplats för olika ändamål.  

Så vad är nyckelorden för att möta framtiden enligt mig? Här kommer några tankar:

– Att skolbiblioteken vågar, känner mandat och status att vara en viktig plats i skolan.

–  Att det är en fysisk och virtuell mötesplats och skattkista.

 – Samverkan och nätverkande med olika grupper, proffessioner är väl utvecklat.

– Medierna är i olika format såväl fysiska, strömmande och webbaserade MEN det viktigaste i ett skolbibliotek är kompetent personal. Kompetent personal som skapar relationer till eleverna, bekräftar och coachar elverna i deras lärande, utveckling och identitetsskapande!

Mer om twitter

Som en del förstått så gillar jag twitter mer och mer. Jag försöker inspirera och motivera fler till att upptäcka detta forum. Det är inte helt lätt men jag har en vision om att de omkring mig ska få se twitter och höra lite om fördelarna. Därför blev jag så glad när jag hittade Evas blogg där hon berättar om hennes twitterresa http://evassvammel.se/?p=942 Jag känner igen mig i Evas berättelse om att upptäcka twitter.

För mig är ju twitter verkligen ett verktyg i vardagen. På många olika sätt ser jag nyttan med att finnas där. Dels för att få input, synliggöra mig och mina verksamheter, nätverka och samverka. Peter Alsbjer skriver på sin blogg om fyra kompetenser för den multidisplinäre biblioteksmedarbetaren http://peterals.wordpress.com/2010/03/17/fyra-kompetenser-for-den-multidiciplinare-medarbetaren/ Hans slutsats är:

”bibliotekarierna borde ta för sig med sin kompetens i andra områden ärn enbart på biblioteken. Biblioteken borde ta in annan kompetens än den traditionella för att utvecklas.”

Jag tänker att på twitter får jag som bibliotekarie stor användning för mina kunskaper och min profession – mitt arbete som bibliotekarie flyttar ut på webben och där kan jag möta olika människor och mina kompetenser och förståelsen ökar för var dag som går.

Jag har i grunden en gedigen utbildning och arbetslivserfarenheter som jag använder mig av samtidigt som jag hela tiden lär om, lär nytt och utvecklas. Sven- Eric Liedman säger att ”Bildning handlar om att bevara frågvisheten”  http://ow.ly/1nuOT 

Så min slutsats är att det gäller att bredda sig, att biblioteken bjuder in fler kompetenser att driva verksamheterna och att livet är ett enda stort och härligt lärande! Via twitter finns mycket input!

Stopp, jag vill inte…..

– att gemene man ska tro att jag gillar heminredning, trädgårdsskötsel och design bara för att jag är kvinna.

– att de stereotypa bilderna av bibliotek/skolbibliotekarie etc. ska vara så cementerade och påtagliga i samtal med andra som inte vet så mycket om bibliotek/skolbibliotek.

– att Jante ska ha en så stark ställning och påverka oss/mig så mycket.

– att min dotter och son ska bemötas med vissa föreställningar på grund av deras kön.

Jag vill….

– att alla vi människor oavsett om vi är gammal eller ung, flicka eller pojke ska bli bemötta utifrån sig själva. Att individer ska få växa, blomstra, upptäcka, utforska och leva livet utifrån sig själva.

Varför är min dröm och vision så svår att uppnå?

Nyttan med twitter

Twitter är ett alldeles utmärkt forum för nätverkande av olika slag. Jag gillar de många möjligheterna att ha dialog med olika personer som har olika bakgrunder och arbeten men i mångt och mycket strävar efter samma mål i verksamheterna som mig själv. Igår var det därför en gyllene dag på twitter när jag via @perfal @henrikwideus mfl. kom att prata skolbibliotek 3.0. Efter en liten stund hade vi bestämt att ordna en workshop kring detta redan om två veckor! Jag la upp våra konversationer i en powerpoint för att illustrera hur twitter verkligen skapar möten, förståelse och är gränsöverskridare. I samma ppt ligger också ett annat exempel på samtal om källkritik som ägde rum för ett par veckor sedan. Jag tyckte det var mycket intressanta dialoger men saknade skolbiblioteksperspektiven. Så med detta inlägg vill jag härmed förkunna att twitter är lärorikt, spännande och ger mervärden på många olika sätt!

Jakten på framtidens skolbibliotek

Vikten av fikapauser

Jag gillar att dricka kaffe och särskilt de första kopparna på dagen. Klarar mig faktiskt inte utan dem (jag har dock inte försökt tillräckligt mycket att avstå)

Jag tycker om att ha fikapauser på jobbet. Dricka kaffe med kollegorna, ventilera stort som smått. Lära mig saker, få reda på saker och kläcka nya idéer. För flera år sedan läste jag en forskning gjord av N. Dixon som handlar om var det informella lärandet sker på en arbetsplats. Hon pekar på vikten av att ha gemensamma utrymmen, bestämda fikatider och många möjligheter till spontana möten eftersom de är så viktiga för en arbetsplats utveckling. Så jag njuter av kaffe, av kollegorna och samtalen och tänker att det har en viktig betydelse på olika sätt och olika plan.

Läs Nancy Dixons artikel The hallways of learning här: http://www.commonknowledge.org/userimages/article_the_hallways_of_learning.pdf Och Nancy Dixons blogg http://www.nancydixonblog.com/

Vägar till förståelse

 Dagens artikel om skolbibliotek i SvD blev den slutgiltiga sporren för mig att skriva det här inlägget. Jag brottas dagligen med funderingar kring hur skolbiblioteken ska lyckas bli rätt förstådda och att skolmänniskor, politiker och allmänheten ska veta vad ett skolbibliotek är och ska vara. Utmaningen för många skolbiblioteksmänniskor är nämligen att det finns så många föreställningar, myter och tankar om skolbibliotek som inte stämmer. Det är naturligtvis frustrerad och jobbigt att tampas och bemöta detta. Dagens artikel i SvD var en sådan. http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/bibliotek-krav-for-alla-skolor_4347523.svd

Varför vet så få vad ett skolbibliotek är?

Jag tror att det finns många orsaker varav en är att folk tror sig veta vad ett bibliotek är men inte förstår att ett skolbibliotek skiljer sig mkt från vanlig biblioteksverksamhet. Luddigheter i lagstiftning och direktiv om skolbibliotek gör att vi har svårt att hävda vår existens och att meningarna om vad ett skolbibliotek är och ska vara är för många. En annan orsak bottnar i att vi inom vårt skrå inte alltid är så bra på att synliggöra oss och tala om våra verksamheter. Orsakssambanden till det är naturligtvis i sin tur många varav splittrad och tung arbetsbörda är en.

 Hur göra och få bukt med detta?

Det finns naturligtvis inte ett recept och en väg att gå men här kommer några förslag från mig: En nationell strategi kring den femte nyckelkompetensen Digital kompetens behövs och där skolbibliotekens uppdrag inom detta behöver tydliggöras. En annan strategi och åtgärd tror jag är att vi som jobbar med skolbibliotek måste synliggöra oss ännu mer och i många olika forum där fler än bara skolbibliotekarier befinner sig och berätta om vad vi gör. Twitter är t.ex. ett utmärkt forum att vara delaktig i och där dialoger om t.ex. källkritik på senaste tiden förts men det finns även andra bra forum att vara representerade i. Någon kanske undrar hur ska vi få tid till det som enskilda skolbibliotekarier? Det är inte helt lätt i en kaotisk tillvaro men jag tror att alla måste vara mera delaktiga i debatterna för på så sätt sker också ett synliggörande av skolbibliotekens möjligheter och funktioner. Att det behövs fler nationella strategier och åtgärder är naturligtvis också nödvändigt. Vi måste också enas om vad ett skolbiblioteks viktigaste uppgifter är t.ex. ska vi vara förmedlare eller förvaltare?

En rejäl nationell informationssatsning om skolbibliotek skulle också vara välbehövligt men hur genomföra en sådan och vem skulle kunna bekosta? Jag tror som någon marknadsföringsmänniska påpekat att det gäller att nöta in sina budskap, igen och igen för att nå fram till massan.

 Och så får vi inte glömma bort det viktigaste nämligen eleverna och deras lust och rättigheter till att lära, kunskapa och kanskapa. Vårt uppdrag är att vara till för dem i deras lärande, identitetsskapande och utveckling.

 

Det här blogginlägget kom till för att rodda i mina egna tankar kring skolbibliotekens svårigheter att bli rätt förstådda.