Apropå Tigermammans stridsrop

Boken Tigermammans stridsrop är berättelsen om den kinesisk-amerikanska familjen i USA som genom främst mamman som har rötter i Kina uppfostrar sina döttrar i de som mamman kallar en kinesisk uppfostran vilket innebär t.ex. att barnen spelar varsitt instrument och tvingas öva många timmar varje dag. Boken är skriven med ett driv och ett flyt i berättelsen och det finns så mycket att säga om handlingen som gör mig periodvis nedstämd. Den meningen som berör mig djupast är en mening där mamman berättar att ”I deras familj har de inga förtroliga samtal med varandra” Jag tänker att samtalen kittar oss samman, ger en känsla av sammanhang och berör de existentiella frågorna. Mycket finns att säga om bokens handling och att  vara delaktig och närvarande i barns uppväxt är ingen lätt uppgift men jag nöjer mig här med att hänvisa till Nina Björks recension av boken eftersom den tar upp så många bra aspekter.

Och så tänker jag på Eva Jagrells fantastiska dikt om det viktiga i livet:

DEN STÖRSTA FRIHETEN

Den största friheten är att vara fri inför sig själv att våga känna och tänka vad du verkligen känner och tänker…Läs dikten i in helhet i hennes diktbok

Foto: Cecilia Bengtsson

Tack Anne-Marie Körling för att du inspirerade mig att läsa den här viktiga boken.

Twittertankar

För två år sedan började jag att twittra. Jag blev förtjust i valfriheten och jag såg möjligheter med att twittra. Det tog dock ett tag för mig att våga delta i cocktailpartyt och att inte stå tyst vid sidan om. Ett par twittrare t.ex @bibliobuster och @kalexanderson betydde en hel del för mig och gjorde det lättare att komma in i twitter, då det var uppmuntrande och svarade på en del tweets som jag skrev. Jag har tagit med mig det sedan dess – en vilja att uppmuntra andra att twittra och komma in i forumet.

Jag värnar också lite extra om att följa bibliotekskollegor och dagens dialog på twitter handlade om just det, här kommer mina skäl till varför jag resonerar så:

–          Det är positivt att fler biblioteksmedarbetare tar sig an sociala medier och ser möjligheterna att använda sig av det i verksamheterna. Jag bidrar gärna till att fler använder sig av sociala medier och det ingår i min roll som samordnare.

–          Som samordnare bejakar jag möjligheterna till samverkan inom min sfär och utanför. Många frågor är gemensamma för olika bibliotekstyper och jag är därför angelägen om att följa biblioteksfolk. Jag söker efter synergier, serendipitet och samarbete.

–          Jag har också en vision om många av de dialoger och ärenden som förs t.ex. på mailen flyttar över till andra forum. I viss mån har ju det här redan skett och jag ser gärna en ökning av detta och således att fler kollegor runt om på biblioteken finns på sociala medier. Det underlättar att kommunicera om man kan skicka DM etc.

För mig spelar det ingen roll huruvida folk följer mig på twitter eller ej det är som sagt valfriheten som styr på twitter men personligen adderar jag gärna biblioteksfolk. Alla vi som finns på twitter har dock ett ömsesidigt ansvar att gemensamt utveckla twitter och att använda sig av netikett.

Så tänker jag och jag gillar skarpt att andra inte tänker i mina banor 🙂

Jag är en stolt humanist

Jag var 21 år gammal och på väg hem från mitt sommarjobb då jag fick skjuts av kollegans pappa. Han frågade nyfiket vad jag skulle göra till hösten och jag svarade lite svävande att jag tänkt studera och på frågan vad svarade jag humanistiska ämnen. Hmm grymtade pappan och sa att det där kommer aldrig löna sig, humanistiska utbildningar leder varken till försörjning eller varaktiga arbeten. Jag brukar tänka att det var tur att jag inte lyssnade på honom för jag har läst och förkovrat mig i det som jag trodde på och har förutom två veckor i mitt liv (mellan två jobb) aldrig varit sysslolös, arbetslös eller håglös.

Mina studier har virrat hit och dit och med en slutexamen i biblioteks- och informationsvetenskap. Jag har kastat mig mellan olika ämnen inom humaniora och samhällsvetenskap men i det som jag har läst kan jag i efterhand skönja en röd tråd. Det har handlat om information,  kommunikation, kultur och lärande mm.  De humanistiska studierna har hjälpt mig att få en större förståelse för vår värld, vår historia, litteratur, språk, religion och vår plats och ursprung i olika kontexter och just den rikedomen bär jag med mig varje dag och på olika vis.

Har jag då nytta av detta i mitt arbete? Svar JA, det ger mig redskap att tänka, förhålla mig och utvecka mina verksamheter. Kunskap och förståelse ger mig trygghet. Jag har en förmåga att översätta/konkretisera teorier och tankar så att det passar mina sammanhang. Jag har en vana att läsa tunga, tjocka texter vilket underlättar min arbetsvardag och gett mig en förmåga att browsa, skumläsa och plocka ut väsentligheterna.

Jag har också i viss mån tagit till mig att använda mig av forskning som finns och som både rör mitt yrke och angränsande. Jag applicerar forskningsresultat på det som jag sysslar med och skapar egen empiri. Jag inser vikten av att vara med i förändringar, ta till mig ny teknik, forskning och nyfiket betrakta omvärlden och jag är rätt så övertygad om att utan mina humanistiska studier hade jag inte utvecklat mitt tänkande, min kreativitet och det egna lärandet.

På frågan om jag bidrar till samhällsnyttan i mitt yrke känns svaret självklart. Jag arbetar med att inspirera och stödja mina kollegor, elever och biblioteksbesökare till lärande, identitetsutveckling, läsupplevelser och att få närma sig sin egen kreativitet och skapande. Och jag känner nästan varje dag att jag gör skillnad, och i dagsläget främst för barn och ungdomars lärande och liv.

Inser att mitt inlägg kanske låter förmätet, jag har mycket kvar att lära, förstå och utvecklas inom men jag har en bas att bottna i tack vare mina humanistiska studier!

Christer Holmqvist guidade skolbibliotek Öst genom Västertorps alla skulpturer i juni, 2011. Vad vore livet utan konst, kultur och litteratur? Foto C. Bengtsson 

En dag i textrelationsrörlighet, PISA och Harry Potters tecken.

Mamma idag vill jag bara vara hemma och leka med W, vi ska göra Harry Potter kvastar sa min son till mig igår morse.

Det låter bra blev mitt svar och förutom ett dopp i mälaren hade vi en dag i Harry Potters anda. Min son har älskat Harry Potter sedan han bestämde att han ville att vi skulle läsa den första boken högt för honom.

Anne-Marie Körling har myntat begreppet textrelationsrörlighet och igår när min son och hans kompis ägnade hela dagen åt Harry Potter i alla dess former så blev begreppet levande för mig. Förutom att de tillverkade fina kvastar à la Harry Potter var de i skogen och lekte Harry Potter, de spelade TV-spelet om Harry Potter, ritade teckningar, sökte på datorn för att ta reda på hur kvastarna egentligen ser ut vilket föranledde mig att prata källkritik och sökteknik (men jag använde inte de begreppen) och vid läggdags läste vi Harry Potter högt för honom.

För barn finns de ingen skillnad mellan lek, lärande, läsning i traditionell form eller digital. De är inte formen som är väsentlig utan berättelserna. Och jag är övertygad om att Harry Potter medverkat till att min son utvecklar sin egen kreativitet och fantasi och att det bidrar till hans läsutveckling. 

Jag tror starkt på textrelationsrörlighet och därför så gillar jag bloggen Detektiven Emil och vi  som Öpedagogen Marie Andersson och hennes elever arbetet med de senaste året och som inrymmer så många delar förutom att läsa böckerna om Emil Wern. Det är också ett projekt där skolbibliotekarier och lärare skulle kunna samarbeta kring mycket.

I dessa dagar har också rapporten från PISA kring läsförståelse publicerats och för mig anger resultaten vägen framåt även för bibliotek. Det gäller att kunna läsa såväl traditionellt som digitalt. Bibliotek och skola har en stor uppgift i att utveckla barn och ungdomars  läsning och vi ska använda oss av deras erfarenheter, arbeta ännu mer för att utveckla metoder kring läsfrämjande till exempel ämnesövergripande  teman och ta vara på den forskning som finns inom området  till exempel Carina Fast.

Låt oss använda oss av textrelationsrörlighetstanken ännu mer i biblioteksverksamheter och låt oss betrakta bibliotek genom Körlings defintion  ”Ett bibliotek är per definition aldrig bokens plats utan textens och människans mötesplats.”

P.S 1 Anne-Marie korrigera mig gärna om jag missuppfattat din tanke om textrelationsrörlighet.

P.S 2 När barnen var som djupast inne i lekarnas värld  läste jag Svensk näringslivs artikel Konsten att strula till ett liv. I debatten nämndes bland annat Harry Potter universitetskursen som ett exempel på en s k hobbykurs som inte leder till anställningsbarhet etc. Tur att utspelet lett till mycket debatt.

P.S 3 Så här fina blev kvastarna.  Foton C. Bengtsson