Nu har det gått 6 månader sedan jag började arbeta hemifrån eller snarare sedan Corona/covid 19 blev på allvar (kan vi inte bara kalla det för C19)? Hursomhelst så tänkte jag redan från början att detta skulle påverka mig. Och jag har redan bloggat om den första tiden då många hamstrade, Stockholm blev en spökstad och hur jag ville fotodokumentera för att inte glömma. Här finns ett inlägg kring det.
Jag försökte se C19 som en period som inte bara skulle vara negativ utan också ge mig tid, mer tid till att utforska sådant som jag länge velat. Och våren blev lång med mycket promenader i naturen, framförallt på Ekerö. Jag upptäckte fler smultronställen bland annat genom att jag och min man vid flera tillfällen tältat på olika ställen på mälaröarna. Att få vara naturen är något jag uppskattar mycket.
Jag längtar alltid efter mer tid att läsa och skriva men kom inte riktigt igång med det i våras. Nu efter semestern har jag fått bättre ork och rutin för det. Jag läser ofta en stund på morgonen, antingen jobbrelaterat eller sådant som jag är nyfiken på. NU låter jag sådär duktig och pretentiös men jag hade inte energi i våras och just nu har jag det och det kan ändras men eftersom det är viktigt för mig ska jag helt enkelt försöka hålla fast vid det.
Visst har C19 gett mig mer tid eftersom jag inte åker till jobbet vilket tar en del tid för mig. Att jobba hemifrån har både varit lätt och svårt. Jag är glad att jag inrättade en arbetsplats åt mig. Inför helgen städar och rensar jag för att släppa jobbet och ta helg, det funkar bra. Jag vet också numera vad som hjälper mig i arbetsvardagen, att ha kontakt med kollegor är till exempel viktigt.
Det svåra med C19 är alla det moraliska situationer som uppstår när ens cirklar vidgas. Att röra sig ute, träffa folk och så vidare är en viss anspänning men samtidigt vänjer vi kanske oss?
Med stort intresse har jag följt hur tidningar rapporterar om C19, och jag har sparat en del nummer som dokumentation. En sak jag noterar är att först den här veckan har framsidorna fokus på något helt annat än C19, återigen står läget i världen, klimatet och fattigdom i centrum. Men C19 är en del av nyhetsrapporteringen, kanske är även det ngt som vi vant oss vid? Kanske får jag rensa bland tidningarna och max spara fem ;)?
Vad vill jag säga med detta inlägg? Att det varit en omställning. Att jag tagit mig tid att göra lite mer av det jag vill. Att jag saknar fler sociala sammanhang men att det kanske bara är att gilla läget. Jag tror att jag kommer fundera ännu mer kring Vad krisen lär oss.
Cecilias tankar 