Det är allas ansvar att vara delaktiga på nätet

Det kom en kommentar från Elisabeth Ahlqvist på mitt inlägg om Upprop för digital delaktighet. Jag bad att få publicera det eftersom det är mycket tänkvärt och viktigt. Elisabets kommentar kretsar kring det tankar om internet som är allmänt utbredda  i vårt samhälle och som innebär att internetanvändningen bör begränsas eftersom det finns så mycket skadligt och dåligt på webben.  Det är allas ansvar att vara delaktig på nätet och inte minst föräldrar för att få en förståelse för vad det handlar om och upptäcka möjligheterna! Välkomna att ta del av Elisabeths kloka reflexioner.

Under #digidel sa Kristina Alexandersson att det är viktigt att skoleleverna också börjar producera för att kunna förstå vad de konsumerar. Först då kan de förstå och ha en sund kritisk hållning till nätets innehåll. På liknande sätt vill jag hävda att som föräldrar är det vår förbannade skyldighet att skaffa Facebook-konto och använda plattformen för att kommunicera, att ha spellistor i YouTube, Spotify osv. Om jag som förälder inte rör mig, kommunicerar och konsumerar (och helst också producerar) i samma miljöer som mina barn kan jag inte heller vara rätt stöd och finnas till hands när de behöver mig. Jag skulle aldrig släppa min 13-åring ensam i New York i tre timmar och säga att här kan du vara – men bara tre timmar för sen är din tid slut…

Och ändå är det sådana samtal som finns på högstadieskolans klassmöten! Senast i våras var jag med om detta absurda, ett klassmöte i åk. 8 när lärarna och föräldrarna vill ha fram en kollektiv överenskommelse om att begränsa Internetanvändandet bland tonåringarna i klassen! Som om kort tid hindar det farliga att hända? Hinner man inte hitta våld, porr, bli kontaktad av en äldre sexuellt intresserad person, bli kränkt eller själv kränka en kompis, oavsiktligt köpa något bara för att tiden är begränsad?

Digital delaktighet i skolan handlar om förhållandet mellan:
– skolledning – lärare
– lärare- elever
– skolan – hemmet
– eleverna – föräldrarna.

Det blir aldrig bättre än den svagaste länken, och i vår skola finns det tyvärr bara en stark länk och det är eleverna. Ledningen, lärarna och majoriteten av föräldrarna anser att Internetanvädningen bör begränsas och att det finns så mycket skadligt och dåligt att det är berättigat med kränkande kontroller och absurda begränsningar. Användningen i skolan sträcker sig till att någon enstaka gång per termin använda Wikipedia i ett grupparbete.

På klassmötet i våras sa en förälder ungefär så här: – Min son får lika lång Internet-tid som han har läst läxorna.
Nästa familj kontrar med: – Vi har ingen hemdator, det skolarbete som ska göras på dator måste hinnas med i skolan, vi kommer aldrig att skaffa dator i hemmet.

Jag valde att sitta kvar – tyst – för jag var i djupt chocktillstånd.

Jag ställde senare en direkt fråga till IT-teknikern på skolan om tillgången till och när elever kan/får använda dator på skolan: ”Vi har 3 st datasalar utspridda på skolan samt datorer i varje klassrum. Användning av datorerna planeras av lärarna beroende på utbildningssyfte”

Mina ungdomar säger att de sällan eller aldrig får använda skolans datorer, och aldrig för att använda sociala medier utan i så fall för att slå upp något, leta fakta eller renskriva en text.

På andra klassmöten med liknande innehåll har jag oftast varit ensam eller i sällskap med möjligen ytterligare en enstaka familj som framhållit vikten av att kunna använda dator och Internet fritt utan tidsbegränsningar, och jag har verkligen fått förklara länge hur jag tänker och varit kraftigt ifrågasatt.

Mina ungdomar har inga begränsningar i vare sig Internettid, filter eller andra tekniska kontrollmekanismer, jag försöker i stället att ”var med dem” utan att för den skull klampa in eller hårdbevaka. När min dotters användarkonto till Facebook och MSN blev kapat av en ex. pojkvän kunde jag både bevittna vad som hände och snabbt hjälpa till att byta lösenord och avsluta de kapade kontotona, ett skeende på högst 10 minuter i realtid. Jag ordnade ett möte mellan min dotter och grabben, med båda mammorna som medlare, jobbigt, men samtidigt en nyttig erfarenhet. Men – det här handlar inte om farorna på Internet specifikt, utan om en ung persons oförmåga att hantera svartsjuka och en annan ung persons naivitet och tillit. Det är misstag som måste göras när man är ung, nu fick det formen av ett kapat konto, för 10 år sedan hade kanske varit något annat, men fortfarande vilda, unga känslor som saknar impulskontroll. Internet ger bara andra möjligheter att vara naiv, missbruka förtroenden och göra misstag, kanske med större konsekvenser, men kärnan är fortfarande att föräldrar måste finnas där och bry sig, kunna förstå, tolka och handla vid rätt tillfällen, visa, förklara och inte hamna i ett tekniskt underläge…

Jag är så tacksam att jag har alla de här möjligheterna att vara med mina barn även de tider när vi faktiskt inte ses IRL.
Min 15-åring sa för några dagar sedan
– Du är värsta stalkern, men jag gillar det!

//Elisabeth Ahlqvist

Vill blogga om…

Bara så att jag inte glömmer bort alla idéer som pockar på i min hjärna.

– Taggning med elever

– Lärandet är lustfyllt.

– Ortsportaler

–  Informationskompetens i en miljö där elever är medproducenter (prosumers) till information och kunskap.

– Schopenhauer

– Loertchers artikel ”Flip the library”

– Normkritiska förhållningssätt i ett skolbibliotek

Mmmm. på återhörande!

Om seminariet Nästa generation Internetanvändare

Tittar på seminariet om Nästa generation Internetanvändare som genomfördes onsdagen 27/10 på internetdagarna. Jag gillar framförallt Alma Taawos genomgång av länkskafferiet och hennes presentation kring hur det används i skolan. Under vissa sekvenser satt jag nästan och hoppade och tänkte yes, så många bra saker som lyfts fram av Alma och länkskafferiet är en guldgruva!

Vi som jobbar på skolbibliotek arbetar mycket med att eleverna ska bli informationskompetenta. På olika sätt försöker vi arbeta med att få eleverna till en källkritisk och informationskompetent medvetenhet i det livslånga lärandet. Länkskafferiet erbjuder en mängd digitala medier och kolla källan är ett mycket bra stöd för källkritik, upphovsrätt och dylikt. Tack för ett intressant seminarie, ypperligt lett av Kristina Alexanderson.

Dags att vakna! Om digital delaktighet.

Jag har skrivit ett bloginlägg å mina kollegors vägnar. Eftersom jag inte deltog hela dagen så är mitt inlägg inte heltäckande. Vill också hänvisa till twittertweetsen (#digidel) från dagen som ger analys och reflexioner kring det som sades.

Digital kompetens, digitala medier och digital delaktighet berör oss alla. Det handlar om att kunna betala räkningar på internet, söka information om t.ex. vård och omsorg, söka arbeten, vara informationskompetens, kunna samarbeta via webben, informellt lärande och nätverkande med mera.

För mig blev komplexiteten och hur viktigt digital kompetens är ännu mer påtagligt efter dagens konferens på Folkets hus i Stockholm anordnad av .se, Annika Dopping var moderator.

Johan Ronnestam inledde dagen med att tala om industrisamhällets övergång till ett tjänstesamhälle. Han gav exempel på hur vi allt mer samverkar i en global open sourcemiljö och hur teknologin förändrar allt.

Fredrik Svensson från rektorsakademin talade om utbildning och framtida kompetenser. Han gav exempel på hur vi måste förändra synen på lärandet för att dagens elever ska vara rustade inför framtiden.

Christer Marking och Olle Finndahl gav oss sedan en relevant bild  och statistik av hur det ser ut i Sverige när det gäller digital delaktighet och inom vilka områden.

Genom en paneldebatt med fyra personer från olika verksamheter bland annat Krister Hansson från regionbibliotek Stockholm fick vi ännu mer inblick i hur olika verksamheter försöker överbrygga det digitala klyftorna och där biblioteken har en viktigt roll. Många exempel på värdet av digitalt nyttjande för individen och för samhället framfördes av paneldeltagarna.

I ytterliggare en paneldebatt gav Kristina Alexandersson från .se och Mikael Andersson från Tretton2 insiktsfulla åsikter om hur digital kompetens ska implementeras ännu mer i skolan. Anderssons förslag är att de eldsjälar som finns och som använder it som verktyg i undervisningen ska få ännu mera stöd. Det behövs också signaler från myndigheter och politiker om att ikt är viktigt och bör vara något som skolan satsar ännu mer på. Alexandersson talade om att vi ska omfamna de digitala medierna och stärka lärarna i deras gärningar. Jag tyckte också om att de båda visade på det finns ett stort intresse från många lärare och skolor att ta sig an it men att steget till att använda det i sin undervisning inte förverkligas i så hög grad.

Framtidens samhälle behöver medborgare som har stor digital kompetens. Inte minst eftersom vårt arbetsliv handlar mer och mer om tjänster och den globala konkurrensen är mycket påtaglig. Olika organisationer, bibliotek, skola, föreningar och folkbibildningen kan göra en hel del för att få med alla på tåget. Samverkan är ett viktigt nyckelord! Hur kan du bidra till att höja den digitala delaktigheten och kompetensen?

Besök av Anne-Marie Körling

Häromdagen fick 20 stycken från Ekerö skolor och skolbibliotek träffa Anne-Marie Körling. Hon presenterar sig såhär på  twitter ”Lärare, skolutvecklare, krönikör, författare, barns rätt, skriver om skolrättigheter för elever och om det taklösa lärandet!” En det av hennes skrivna ord finns på hennes blogg.

Anne-Marie Körling är mångfacetterad, mycket intressant och kunnig inom en mängd områden men hennes uppdrag för denna träff vara att inspirera oss till att prata litteratur med eleverna .  Anne-Marie läste ur boken Djupt vatten av Michelle Magorian för oss och gav olika exempel på hur innehållet i boken kan levandegöras. Alla vi som satt där kände engagemang, delaktighet och närhet. Vi hann också tangera källkritikområdet.

En sak som jag tog med mig från denna inspirerande träff är hur man kan inleda, sätta igång en lektion på olika sätt. Jag säger bara GRÅSUGGA! Ord, att leka med ord och att tänka på ordens betydelse levandegjorde Anne-Marie för mig och jag glädjs över alla våra ord.