Vägar till förståelse

 Dagens artikel om skolbibliotek i SvD blev den slutgiltiga sporren för mig att skriva det här inlägget. Jag brottas dagligen med funderingar kring hur skolbiblioteken ska lyckas bli rätt förstådda och att skolmänniskor, politiker och allmänheten ska veta vad ett skolbibliotek är och ska vara. Utmaningen för många skolbiblioteksmänniskor är nämligen att det finns så många föreställningar, myter och tankar om skolbibliotek som inte stämmer. Det är naturligtvis frustrerad och jobbigt att tampas och bemöta detta. Dagens artikel i SvD var en sådan. http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/bibliotek-krav-for-alla-skolor_4347523.svd

Varför vet så få vad ett skolbibliotek är?

Jag tror att det finns många orsaker varav en är att folk tror sig veta vad ett bibliotek är men inte förstår att ett skolbibliotek skiljer sig mkt från vanlig biblioteksverksamhet. Luddigheter i lagstiftning och direktiv om skolbibliotek gör att vi har svårt att hävda vår existens och att meningarna om vad ett skolbibliotek är och ska vara är för många. En annan orsak bottnar i att vi inom vårt skrå inte alltid är så bra på att synliggöra oss och tala om våra verksamheter. Orsakssambanden till det är naturligtvis i sin tur många varav splittrad och tung arbetsbörda är en.

 Hur göra och få bukt med detta?

Det finns naturligtvis inte ett recept och en väg att gå men här kommer några förslag från mig: En nationell strategi kring den femte nyckelkompetensen Digital kompetens behövs och där skolbibliotekens uppdrag inom detta behöver tydliggöras. En annan strategi och åtgärd tror jag är att vi som jobbar med skolbibliotek måste synliggöra oss ännu mer och i många olika forum där fler än bara skolbibliotekarier befinner sig och berätta om vad vi gör. Twitter är t.ex. ett utmärkt forum att vara delaktig i och där dialoger om t.ex. källkritik på senaste tiden förts men det finns även andra bra forum att vara representerade i. Någon kanske undrar hur ska vi få tid till det som enskilda skolbibliotekarier? Det är inte helt lätt i en kaotisk tillvaro men jag tror att alla måste vara mera delaktiga i debatterna för på så sätt sker också ett synliggörande av skolbibliotekens möjligheter och funktioner. Att det behövs fler nationella strategier och åtgärder är naturligtvis också nödvändigt. Vi måste också enas om vad ett skolbiblioteks viktigaste uppgifter är t.ex. ska vi vara förmedlare eller förvaltare?

En rejäl nationell informationssatsning om skolbibliotek skulle också vara välbehövligt men hur genomföra en sådan och vem skulle kunna bekosta? Jag tror som någon marknadsföringsmänniska påpekat att det gäller att nöta in sina budskap, igen och igen för att nå fram till massan.

 Och så får vi inte glömma bort det viktigaste nämligen eleverna och deras lust och rättigheter till att lära, kunskapa och kanskapa. Vårt uppdrag är att vara till för dem i deras lärande, identitetsskapande och utveckling.

 

Det här blogginlägget kom till för att rodda i mina egna tankar kring skolbibliotekens svårigheter att bli rätt förstådda.

Advertisements

7 thoughts on “Vägar till förståelse

  1. Jättebra skivet. Precis så har jag också funderat efter att ha läst SvD:s artiklar igår. Det är minst sagt olyckligt när media befäster den här otidsenliga bilden av skolbiblioteket, som på något lite oklart sätt verkar främja barns läs- och språkutveckling bara genom att finnas till, läs tillhandahålla böcker. Och när artikelförfattaren citerar en skolledare som snabbt avfärdar värdet av ett skolbibliotek, eftersom det faktiskt går lika bra med sporadiska bokbussbesök. Vi som arbetar dagligdags med att utveckla elevernas digitala och informationskompetens på våra skolor kan bara skaka på huvudet åt en sådan artikelvinkling. Det är uppenbart att okunnigheten i denna fråga är mycket utbredd. Inte konstigt att så många skolledare aldrig nås av budskapet att skolbibliotek inte kan begränsas till frivillig mysläsning, kanske kombinerat med att tillhandahålla en kanon i miniformat, utan att det handlar om pedagogiska frågor och uppdrag som är alldeles centrala för skolans kärnverksamhet, om skolan ska kunna leva upp till styrdokumenten.

  2. Hej!
    Jag tror att skolbibliotek(-arier) precis som skolan och lärarna lider av samma typ av problem. Det handlar om att vi måste återvända till våra respektive kärnverksamheter, utveckla dem i grupper med samma kompetenser, granska dem kritiskt och utveckla dem därefter.

    Både i undervisning och i skolbibliotek görs försök till förändringar och sporadiska utvecklingsinsatser – problemet är att när det inte görs med fokus på de svårigheter och problem som måste lösas i respektive verksamhet i förhållande till dess mål, då riskerar insatsen bli kosmetisk, tillfällig och ointressant. Ofta är insatserna också enbart knutna till enskilda individers brinnande intresse, men en profession (om den ska kunna hävda sig som sådan) måste visa upp en enhetlighet och ha ett gemensamt språk när den beskriver sin egen verksamhet.

    Om vi i stället kan uppvisa faktiska resultat genom att vi beforskar vår egen verksamhet och visar vad våra insatser leder till och själva tar makten över hur vår verksamhet beskrivs och vad den kan uträtta så tror jag att vi stärker våra professioner utåt och kan hävda vår yrkesstolthet.

  3. Åh, vilket välformulerat inlägg, Cecilia! Även Monikas kommentar är toppen. Ja, vi behöver verkligen få ut det här budskapet via dagspress, lärarnas facktidskrifter, skolledarnas osv. En nationell kampanj – Svensk biblioteksförening, DIK, Nationella skolbiblioteksgruppen kan kanske tänkas jobba med detta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s