Därför är jag ingen bokälskare

oksanen

Plats: Silja Galaxy, på väg från Åbo till Stockholm.

Tid: 8.31

Vad: VI:s litteraturkryssning 2017 och ordet bokälskare nämns för första gången. Jag känner kärleken från författarna, att det uppskattar att möta oss läsare. Under resten av dagen benämns vi i publiken minst åtta gånger som bokälskare, litteraturälskare och booklovers på en trevlig, givande och fantastisk litteraturkryssning, Jag ser redan fram emot nästa gång jag har möjlighet att åka med. Det är bara det att ordet bokälskare får mig att värja mig. Kanske är det en yrkesskada, att jag med mitt yrkesval som bibliotekarie ibland upplever att det tas för givet att jag är en bokälskare eller att mina barn lärt sig använda uttrycket med en liten negativ klang när jag försöker inspirera dem att läsa (vilket går sisådär).

Men det är inte bara det som gör att jag inte vill bli definierad som en bokälskare. Förutom att jag har svårt för att dela in människor i olika kategorier samtidigt som vi behöver gör det ibland. Hos mig är viljan och behovet av att själv få definiera mig starkt. Det handlar också om uttrycket känns en smula exkluderande vilket jag återkommer till.

För är det inte så att jag älskar böcker? Jovisst är det så. Litteratur, berättelser, ord och samtal är livsnödvändiga i mitt liv. OM kriget kommer eller jag blir tvungen att vara på en öde ö så hoppas jag få möjlighet att ta med mig litteratur i olika format. Nu hoppas jag att det inte blir så men vad vore livet utan böcker och dess innehåll? Vad det gör med mig. Jag brukar innerligt tacka för att jag blev rätt sjuk i vattkoppor vid nio års ålder och under min konvalescens upptäckte läsningens magi.

Som hängiven läsare och som bibliotekarie tänker jag att ordet bokälskare är delvis exkluderande. Vad innebär det att vara bokälskare, definierar sig alla som läser som det? Och vilket ansvar har vi som läser att motivera och inspirera andra att läsa? I mitt yrke har jag onekligen den uppgiften men kanske också som medmänniska? Jag tänker att det är en skör process att bli en läsare, att hitta sin egen motivation och att få upptäcka ord och berättelser utifrån sig själv. Johannes Anyuru, var en av nio medverkande författare på litteraturbåten 2017 och han berättade att det var genom att upptäcka poesin som han klev in i litteraturens världar (min tolkning).

anjurur

Att inspirera och främja människor till läsning kräver lyhördhet, kunskap om litteratur, olika vägar, metoder och förhållningssätt. Något som biblioteksmedarbetare ofta har kompetens inom.*

Att jag har ett kluvet förhållande till ordet bokälskare blir uppenbart under litteraturkryssningen. Framgent ska jag fundera ännu mer på vad jag som medmänniska kan göra för att få fler att läsa. Kanske handlar det om att fundera över makt, normer och vilka ord jag väljer att använda och inte använda.

Än en gång tack till tidningen VI som anordnade en fin kryssning och kanske att jag mest uppskattade de spontana samtal som det fanns möjlighet till mellan oss som deltog, att få byta några ord med författarna och att få lyssna. Med flera boktips i bagaget stiger jag av båten och tänker att människan är en berättelse.

wolf

Lina Wolff presenterar ”De polyglotta älskarna” en bok jag verkligen kan rekommendera. Och Wolff framförde en fin presentation.

 

//Cecilia Brisander, 170325

*Jag är inte längre yrkesverksam bibliotekarie utan arbetar med regional biblioteksutveckling på Regionbibliotek Stockholm. Folkbibliotek har många olika roller och uppdrag i sitt lokalsamhälle varav läsfrämjande är ett. Att kunna låna böcker är en stor tillgång och viktig på bibliotek men verksamheten är mer mångfacetterad än så.

En tillbakablick på 2016 genom mina läsupplevelser

img_6506

Sorg, död, vänskap och kärlek.

Årets första dagar och dags att summera 2016 års läsupplevelser. Min slumrande blogg blev platsen för detta.

Under 2016 har jag slarvat med att anteckna de romaner jag läst. När jag nu i efterhand försöker att rekonstruera inser jag att det jag minns är de som på olika sätt lämnat spår och satt avtryck. Och det är ju de läsupplevelserna som kanske är värda att nämna?

Jag inledde året med att läsa Gardet av Staffan Malmberg– något som jag då trodde kunde vara en av årets bästa böcker, kanske till och med den bästa. Så blev det inte men det är definitivt en läsning som lämnat spår. Berättelsen om den föräldralediga Jonas som tillsammans med den föräldralediga mamman Jeanette beslutar sig för att ge repressalier gentemot den motorcyklist som rivstartar bredvid barnvagnen. Med tiden ansluter sig fler till nätverket av vanliga människor som tar hämnd på hänsynslösa motorcyklister och hundägare, buffliga strandkillar, sadistiska dörrvakter och chefer som kasserar in miljonbonusar. Gardet bildas. Men allt går över styr….I dessa tider är innehållet mycket aktuellt och angeläget.

Angeläget fast på andra sätt är Thom Lundbergs roman För vad sorg och smärta. Han skildrar en släktkrönika om resandefolkets historia i Sverige skildrar under 1950-talet. En tid av förföljelse och hets mot resandefolket. Lundberg skriver vissa ord i romanen på  den variant av romani som resandefolket använde. Det är ett intressant grepp och frustrerande att inte riktigt förstå men att långsamt mer och mer komma in i språket och dess betydelser. Själva historien i sig är mörk, förstår inte helt och hållet Lundbergs budskap i boken.

Årets Almapristagare Meg Rosoff har skrivit flera romaner främst för barn och ungdomar. Så har jag det nu handlar vad som händer när ett land drabbas av krig. Huvudpersonen Daisy från USA besöker sina kusiner i England. När deras hus belägras blir de tvungna att dela upp sig och fly. Deras försök, kamp och förmåga att överleva påminner mig om mina egna tankar som barn vad jag skulle göra OM kriget kommer. Rosoffs roman berör vad som är viktigt i tillvaron, att ta hand om varandra och solidaritet. Miljöerna är väl skildrade och har betydelse för handlingen.

En annan roman med miljöbeskrivningar som tillför historien mycket är Min fantastiska väninna av Ferrante. Senvårens sol sken medan jag satt ute och läste romanen som så många talat om. För mig tog det 80 sidor innan jag var fast. Jag hade absolut siktet att läsa de andra delarna tills jag läste en krönika av Jonas Thente efter valet i USA. Hans poäng med artikeln är att belysa att skönlitteraturen enligt honom bland annat borde skildra de omvälvningar som världen just nu går igenom. Jag kan på ett sätt förstå Thentes poäng och tänker att vi som läsare har ett ansvar för vad vi läser och vilka författare. Något som jag tar med mig inför kommande års val av läsning. Så även om Ferrantes roman om vänskap, att bryta sig ur sin klass men ändå alltid vara fast i den och om Neapel är vidunderlig läsning avvaktar jag med att läsa de andra delarna ett tag. Eller så blir det som med Knausgård för mig, att jag nöjer mig med att ha läst 1 ½ bok.

Att vänskap är viktigt visar Malin Lind Lagerlöf i sin berättelse om makens död Dagbok från ditt försvinnande. Vännerna bär henne och barnen det första året efter det att hennes make Daniel tragiskt mist sitt liv. Det som lämnar spår hos mig när jag läst klart är hur hon skildrar resan att ta sig fram i de olika faserna i sorgeprocessen. Det förändrar sig hela tiden vilket inte alltid omgivningen hänger med i. Malin skildrar på ett fint sätt hur hon kommer till någon acceptans om tillvaron. Hennes bok ger mig djupare insikter om sorg när något av de värsta händer.

Jag har under året läst flera böcker som handlar om livskriser, författaren och läkaren Karin Wahlbergs Cancerland – tur och retur tyckte jag mycket om. Hon berättar b.la. om de lärdomar hon får av att som läkare vara en utsatt patient.Niklas Ekdahls självbiografi När jag dog var läsvärd

Årtusendets kärlekssaga av Märta Tikkanen blev en läsupplevelse och som jag även haft möjlighet att prata med andra om. Hennes skildringar av att vara medberoende till en alkoholist är mycket starka. Skulle inte förvåna mig om jag kommer att läsa om denna roman ganska snart. Bokcirkeln i Lundströms bokradio om paret Tikkanen fördjupade min läsning ytterligare liksom samtalet om romanen i min bokcirkel.

Ebba Witt Brattströms försök att  efterlikna Tikkanen i Århundradets kärlekskrig uppskattade jag inte däremot hennes antologi Stå i bredd om  70-talets skönlitteratur. Skilsmässa skildrar också Martina Haag i Det är något som inte stämmer. Den stora behållningen enligt mig är egentligen inte själva historien utan att ramberättelsen utspelar sig i vacker fjällmiljö högt upp i Sverige. Det är i denna miljö som huvudpersonen påbörjar sin läkningsprocess.

Under hösten läste min bokcirkel Elsies Johanssons bok, Riktiga Elsie om henne själv. Den stora behållningen med Elsies är roman är att det är skildring över 1900-talet. Ett sekel då så mycket hänt.  I slutet av romanen blev det lite för mycket av bygdeskildringar då Elsie och hennes kärlek på senare år – Tore reser runt i Uppland och besöker deras barndoms platser. I den tredje romanen av Kristina Sandberg, Liv till varje pris skildras också nittonhundratalet genom hemmafrun Majs liv. Jag uppskattade denna del allra mest av trilogin kanske för att jag genom att lyssna på Kristina delvis vet vad hon vill skildra genom romanerna men också för att det händer mycket i romanen med Maj och hennes familj.

För några år sedan försökte jag läsa Halvbrodern av Lars Saabye Christensen. Den utspelar sig i Norge under 1900-talet. Historien kretsar kring fyra generationer i en familj. Deras livshistoria berättas genom det ena barnen – Barnum Nilsen. Jag läste aldrig klart den tjocka boken, den var för snårig men fängslande. Jag blev därför glad när jag insåg att den blivit TV-serie, raskt slukade jag de åtta delarna och vet nu hur historien hänger ihop. Kan varmt rekommendera den. En annan norrman som jag läst är Roy Jacobsens roman De osynliga. Den utspelar sig på en ö i Nordnorge och är också en nittonhundratalsskildring om en familj. Såg att del 2 kommit, blir fin läsning 2017, främst för romanens naturskildringar.

Årets augustvinnare i kategorin barn-ungdom Tio över ett av Ann-Helen Laestadius är en roman jag verkligen kan rekommendera. Boken handlar om flytten av Kriuna, hur gruvan påverkar staden och dess invånare till exempel genom sprängningarna varje natt klockan tio över ett och om huvudpersonen Majas tankar om plats, identitet och relationer.

Efter att i våras ha sett Springfloden på TV. Ett manus efter Cilla och Rolf Börjlinds roman ville jag läsa de övriga delarna. Att då och då läsa deckare är underhållande och en flykt. Den senaste delen Sov du lille videung tycker jag var den bästa. Den handlade även om romerna och deras situation. Även Tove Alsterdal väver in romer i hennes senaste Vänd dig inte om. Boken utspelar sig i Beckomberga området, är spännande och välskriven.

Jag utser årets seriealbum till Liv Strömqvists senaste Uppgång och fall. Enligt mig hennes skarpaste om samhällsutveckling, politik och om människans ansvar. Jag kan verkligen hålla med om att Liv sysslar med folkbildning. Jag fick ny kunskap och förståelse genom serierna.

Under året har jag och min elvaåring läst flera böcker högt och som vi uppskattat. Vi har läst flera böcker av både Petter Lidbeck och Camilla Lagerqvist. I december läst vi Siri Sponts En förtrollad jul. En bok i 24 kapitel om två syskon och deras föräldrar. Deras tolvåriga kusin är flyende från en krigszon och får flytta in hos familjen. På ett fint sätt lyckas författaren skildra vardag och livets stora frågor. Att få följa kusinens längtan efter att få återse sina föräldrar är en  fin skildring och jag min elvaåring hade många bra samtal om att vara på flykt.

Mer än något annat år känns det som att skönlitterär läsning hjälpt mig genom ett något tungt år. Genom litteraturen har jag bearbetat världsläget, den lite röriga arbetssituationen på grund av en snabb flytt av kontoret och familjelivets- & föräldraskapets glädjeämnen och svårigheter. Att läsa blir ett sätt att hantera livet, få tröst, fly, bearbeta och förstå sig själv och världen. Eller som Femina skriver i artikeln Läs och må bra – stressa av med böcker.

Mitt val av vilken typ av romaner jag väljer att läsa speglas ofta av vad som rör sig inom mig. Att jag läst en hel del om katastrofer och sorg har nog en naturlig förklaring. Och att jag nu inte känner behov av att läsa den typ av romanen utan snarare berättelser som vidgar mina vyer, min förståelse och ger insikter. I min hög av böcker att läsa finns Jamaica Kincaids, En liten plats och Den sårade divan av Karin Johanisson. Men också några deckare och feelgoodromaner. Att ha några böcker på lut är en slags lycka tycker jag. Att få dela med sig av min läsning är också något som ger välbefinnande och att dela läsupplevelser med andra. Få en känsla av sammanhang och uppleva ett VI.  Anne-Marie Körlings  har hittat på ordet Vioismen- det är den rörelse som omfattar VI. Det är alltså allt annat än ensamt. Det är inte DU och det är inte JAG. Det är VI!

Jag hoppas på många samtal om litteratur och läsning 2017. Vilka läsupplevelser har du haft 2016?

 

Några tankar om att inspirera barn till läslust

På väg hem från jobbet scannar jag av twitter och fångas av Jenny Lindell som skriver: ”Att inspirera mitt barn till läslust är nog min största utmaning just nu. Hur ska jag göra? #läslust” Hennes fundering är något som även jag ofta tänker jag på kring mina egna barn som är 8 och 11 år. Bibliotekariebarn brukar jag kalla dem för i vissa stunder och som sådana är de inga storläsare. På twitter ser jag att även Jenny är bibliotekarie, känns lite därför lite svårt att ge goda råd men jag fick ändå lust att skriva av mig kring detta och kanske kan jag förmedla någon liten idé eller tanke.

jlt
Här kommer några tankar om att inspirera barn till läslust.

1. Läxor till föräldrar? Tänk om vi föräldrar skulle få i läxa av skolan att läsa barn och ungdomsböcker med syftet att ge boktips till sitt barn. En annan fin läxa att få skulle vara att eleven och föräldrarna får i läxa att besöka bibliotek eller att titta på en film som även finns som bok och att prata om den, till exempel fina familjefamiljen Isdraken.

2. Ös lagom med böcker över barnen? Som bibliotekarie är det lätt att släpa hem böcker var och varannan dag. Numera brukar jag låna till barnen max en dag i veckan, oftast till helgen. Ibland låter jag det gå några veckor så att jag ger barnen en chans att sakna böcker, DVD-filmer och ljudböcker att lyssna till.

3. Att bokprata för sina egna barn. Ibland när tillfälle ges så har jag ngt spontant bokprat för barnen. Ganska ofta numera så suckar de och säger,- mamma vi vill inte höra men jag har lyckats fånga dem med bland annat berättelsen om Titanic, fakta om Mumier och om Robinson Kruse med mera.

4. Ibland brukar jag trösta mig med att barnen läser i en vidgad textvärld genom Ipaden, Tv-spelen, ipoden och alla andra apparater av olika slag. När de väl läser böcker eller serietidningar så uppmärksammar jag det lite extra (men inte för mycket). Bloggade bland annat om att läsa i en vidgad textvärld efter årets sportlov. Sportlovsläsning 1984 och 2014- tankar om att läsa i en vidgad textvärld.

5. Med båda barnen har jag testat att turas om att läsa högt varsitt kapitel i en bok, vi läste till exempel Fabian och karamellhäxan av Maud Mangold på det viset. Högläsning är ju annars min favorit men det är ju inte samma sak som att läsa själv. Bloggade nyss om högläsningsstunder.

Mina barn är inte storläsare. Inte som jag var. Det är barn av sin tid. Jag har försökt att ge dem lusten till berättelser, till böckernas magiska världar, till spännande fakta och till orden. Det svåra är att få och ta sig tid att läsa. Jag försöker se till att det finns en stunds utrymme på kvällarna för läsning. Ofta läser vi på något sätt när vi åker bil och vid andra lämpliga tillfällen men det är inte alltid så lätt att få till lästid, hur gör ni?

2013-10-12 14.17.29

Knacka på och andra barnboksfavoriter

Jag tror på att läsa och berätta för barn som inte själva kan läsa. Att det barn som fått höra många berättelser fått upptäcka glädjen i att läsa och ta del av berättelser. Här kommer en lista på några förslag på böcker att läsa högt. Och skulle jag bli tvungen att välja bara en av nedanstående får det nog bli den första den genialiska och uppskattade boken Knacka på av Tidholm.

Till bebisen – Knacka på av A-C Tidholm

Till det lilla barnet – Massor av bilderböcker om Alfons, Lilla H, Findus, Billy, Snurran, Gittan, Max och alla andra figurer i bilderböckernas världar

Till femåringen och uppåt – Barnens bästa Sagor från hela världen och Majas alfabet av Lena Andersson,

Till sjuåringen och uppåt –  Mio min mio av Astrid Lindgren, Sandvargen av Åsa Lind, Harry Potter och de vises sten av J K Rowling och Loranga, Masarin och Dartanjang av Barbro Lindgren mfl.

Bild

Barnbokstips

Här är några bilderbokstips och kapitelböcker för högläsning.

Bilderbokstips

Bild

Bild

Bild

Högläsningstips

Och så alla dessa underbara härliga berättelser,sagor, böcker att läsa högt, gemensamt och samtala om.Bild

Slut på tips för stunden : ) Fin världsboksdag önskar jag er.

Högläsningstips till Oscar snart 5 år och hans föräldrar

Fick en fråga om tips på bra kapitelböcker att börja läsa högt för en snart femåring. Sådana frågor gillar jag att besvara och eftersom jag vet att boktips går hem även hos andra gör jag detta till ett blogginlägg 🙂

När jag ger tips så utgår jag mycket från mig själv. Vad har funkat bra att läsa för mina barn? Vilka böcker gav lärarna respons om att det var bra som högläsningsböcker på den tiden när jag var skolbibliotekarie? Vilka böcker har andra bibliotekarier gillat som högläsningsböcker? Alla barn är ju tack och lov olika och fastnar inte för samma saker så se de inte som ett misslyckande om en bok efter ett par kapitel känns fel. Ta en annan istället, vettja.

För ett barn som hittills läst mest bilderböcker (och fortsätt att läsa bilderböcker, det är allåldersböcker och ger en alldeles speciell läsning och samtal) så tänker jag att det är bra med kapitelböcker som har ett relevant innehåll för åldern, ganska korta kapitel och bilder på vissa sidor som stöd. Här kommer ett urval:Bild

Ida och Emil i Lönneberga Av Astrid Lindgren

Liten och stark  och Mirakelpojken av Ulf Stark

Böckerna om Strumpmannen av Dan Höjer

Piggor och suggor av Lena Landström

Lillebror och Billan av Wieslander

Allt och lite till av Lena Ollmark mfl.

Böckerna om Megakillen av Martin Olczak

Pelle Svanslös på landet

Arg som en varg av Birgit Lönn

Köttvars trollformler av Katarina Mazetti

Ja, det var några tips. På biblioteken kan det säkert tipsa om fler högläsningsböcker 🙂

Kan inte låta bli att länka till tre artiklar om den viktiga högläsningens ur två professorers perspektiv. Högläsning ger så mycket mer än vad vi tror. Fördelar med högläsning Fast själv tänker jag kanske inte så mycket på allt det utan njuter av att få sitta nära mina barn och dela en berättelse med dem.

Och så några finfina bilderbokstips.

Härlig läsning önskar jag er och särskilt till dig, Oscar ❤Bild