”Lägereldarnas och sagornas tid”

Jag har precis läst det nya numret av Vi läser. Tidskriften innehöll många bra och läsvärda artiklar varav en fångar mig lite extra. Det är en artikel som handlar om att förlagen alltmer censurerar barnböcker. Svordomar, problem och farligheter får allt mindre utrymme. Däremot så ökar inslagen av våld i barn- och ungdomslitteratur. Jag läser och reflekterar över texten och kan hålla med om att jag också sett dessa tendenser i de senaste årens utgivningar. Frågan blir om denna tendens är av godo? Jag reagerar ibland på att våldstendenserna kryper ner i åldrarna. Det kommer en hel del böcker som skrivits för att attrahera barn som är inne i spelvärldarna och där våld är ett vanligt inslag. Och kanske är de mindre utav andra farligheter och vuxenföreetelser i dagens barn och ungdomsböcker.

Min fasta övertygelse är att berättelser och texter kan hjälpa en människa att sätta ord på känslor, bearbeta upplevelser och förbereda sig för livet. Att läsa är inte en flykt utan ett sätt att bemöta, hantera och fördjupa förståelsen för livet!

I min roll som bibliotekarie har jag under årens lopp utvecklat och tänkt mycket kring hur jag ska kunna skapa magi, vara en inspiratör och ge eleverna lust att läsa och lära. Dessa reflexioner är ständigt närvarande hos mig och jag försöker hela tiden hitta nya metoder och sätt att arbeta på. Inom ett område känner jag dock att jag har nått fram och det är när jag berättar sagor och berättelser för olika grupper. Under åren har jag hittat ett koncept som jag använder mig av i den mån som de går. Det innebär att jag träffar fem- och sexåringar för att berätta sagor för dem. Jag har övat in ett par sagor som jag använder år för år, jag berättar dessa muntligen och tillsammans pratar och bearbetar vi sagorna. De är magiska stunder för såväl mig som barn och fröknar. För de äldre eleverna berättar jag också gärna sagor och berättelser men mer sporadiskt.

Jag berättar gärna sagor som är lite otäcka, spännande och ibland till och med lite grymma. Jag kan inte alltid förklara och analysera sagans innehåll och ibland har jag inte en klar uppfattning om varför jag valt just denna saga. MEN en sak vet jag, jag vet vilka sagor som fungerar, jag vet att det når djupt in i eleverna och att de bär med sig sagan länge. De ger helt enkelt avtryck! Och eftersom min uppfattning är att dessa sagor får oss att växa som människor, ger oss tröst, mod och fantasi och är  en njutning för stunden så fortsätter jag att berätta sagor och berättelser. Jag önskar att alla barn får sagor berättade för sig under sin barndom! Att undvika farligheter och censurera barn & ungdomslitteratur ställer jag mig en smula tveksam inför. Hur tänker ni och har ni några favoritsagor?

Några av mina favoriter är:

  • Häxan Baba Jaga
  • Tigerprinsen
  • Allrakäraste syster
  • Prins Hatt under jorden
  • Rapunzel mfl.

Annonser

4 thoughts on “”Lägereldarnas och sagornas tid”

  1. Visst är det så – ingen läsning är väl en flykt, även om läsningen faktiskt kan vara ett tidsfördriv. Det finns så många verkligheter i världen vi aldrig möter, och att då få chansen att stå öga mot öga med dem genom ett så enkelt hjälpmedel som en bok är rent fanstastisk!

    Just ”Allra käraste syster” berättade jag med en av mina sagogrupper strax före jul. Det är den saga som jag själv minns allra starkast från när jag var liten, och det är därför en enkel saga för mig att berätta. Jag var lite osäker dock på om det skulle fungera i den här gruppen – 16 oroliga själar knappt hälften har svenska som modersmål, och två kom till Sverige så sent som i somras.

    De satt som ljus, de lyssnade, de frågade, de skrattade, ryste och slutligen kom det ledsamma. Och de talar om boken än, om Silverfot och Guldfot, och om fontänten och rosenbusken…

    Och nu när jag läser dina berättartips får jag ännu en sådan där wow-känlsa – Prins Hatt! Hur har jag kunnat glömma honom! Det är absolut hans tur att komma fram i ljuset efter påsklovet!

  2. Kul med feedback, tack! Och härligt att höra att du också ser kraften i berättandet och sagornas värld. Och visst håller jag med om att läsning kan var ett tidsfördriv och en flykt och det kan vara väl så viktigt i vissa sammanhang!

    Jag tycker att berättande fungerar extra bra just i stökiga och oroliga grupper och din berättelse bekräftar ju också det, barnen fångades av sagan!

  3. Jag berättar också gärna samma saga om och om igen. Varje tillfälle känns ändå unikt.
    Barnen som lyssnar blir medskapare i berättelsen genom sitt sätt att lyssna och agera.
    Min favoritsaga som jag berättat för många sex-åringar är Molly Munter och jätten Jopp-Jopp. En saga om en stark, modig och handlingskraftig flicka. Bitvis nästan olidligt spännande…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s