Att utforska det lilla och stora med hjälp av en kamera

När jag var barn tog min pappa ofta med mig och mina syskon till olika muséer för att titta på konst, fotografier och objekt. Vårt hem var fullt av tavlor och det som vi idag skulle kalla för coffeetable böcker. Jag har starka minnen från många av dessa böckers bilder, tavlor, fotografier och annat som omslöt mig i min barndom. Jag bär med mig den skatten i mitt liv och känner att den har betydelse för den jag är idag och för mitt allt större intresse att utforska livet med hjälp av en kamera.

Att jag kom igång att fotografera mer än mina barn, semestrar och dylikt berodde på att jag för ett par år sedan började föreläsa en del, blogga och jag fick ett nätverk av människor med fotointresse. Jag behövde bilder till olika sammanhang och jag omgavs av fler bilder än tidigare. Jag upptäckte också att fotografera är mindfullness för mig. Jag är i total närvaro under den stund då jag koncentrerar mig på att ta kort och den känslan gillar jag.  Jag är dock inget annat än en AMATÖR. Jag kan allt för lite om kamerans egenskaper, ljus, estetik, teknik och annat för att kunna kalla mig för något annat. Att jag ändå vågar publicera mina bilder på flckr beror på ett par olika saker:

– Jag kan se en egen utveckling i mitt fotograferande och det är ett bra forum att dokumentera ett par av de kort jag tar varje vecka – en slags bilddagbok över vad jag gjort och upplevt.

– Jag får idéer från andra som lägger upp bilder på flickr. Jag söker ju hela tiden efter nya vinklingar, objekt och sätt att utforska mitt eget fotograferande. Flickr är en inspirationskälla för det!

– Jag tror på dela med sig kulturen och vill vara aktiv i det själv även om det finns otroligt många duktiga fotografer.

Tack till alla ni som inspirerar mig 🙂

 Att fotografera natur, blommor och insekter roar mig lite extra men mest kanske för att jag uppskattar att komma ut i naturen.

Annonser

Omvärldsbevakning, omvärldsbejakning eller varför jag följer 1605 personer på twitter

Ibland funderar jag över varför jag så nyfiket vill följa fler och fler på twitter. Varför jag inte nöjer mig med mest fackfolk från min egen krets så att jag kan fördjupa mig i bruset.

Svaret på varför jag uppskattar att följa så många är förutom nyfikenhet att det tillför mig, mitt yrke och min förståelse mycket. Jag dyker ner bland alla tweets, jag browsar, lyssnar, för samtal och reflekterar men vidgar framför allt min egna lilla värld. Och jag vill tro att det har betydelse för mitt långsiktiga arbete kring biblioteksutveckling/biblioteksverksamheter.

Troed Troedsson beskriver i ett klipp hans tankar kring sociala medier och just vikten av att öka sin förståelse och att få ta del av vad en massa olika människor tänker och tycker om olika saker och att det är värdefullt.

Att lyssna på andra människor, ta in tendenser och åsikter skulle jag kalla för att omvärldsbejaka Michael Nilsson pratade redan 2009 om att omvärldsbejaka, dock med en annan syn på vad det innebär än mina tankar i det här inlägget. Twitter erbjuder lika mycket stora möjligheter till omvärldsbevakning och för mig har det gradvis skett en glidning till att jag numera nästan enbart omvärldsbevakar via twitter. Det är egentligen inte helt sant för omvärldsbevakning & omvärldsbejakning är ju ngt som ständigt och jämt sker när jag lyssnar på radio, tittar på TV, läser tidningar och tidskrifter, pratar med folk och surfar runt på nätet men till stor del sker min dagliga ombesörjning just via twitter och med en avstämning då och då via  biblioteksbloggens netvibe Det finns dock många smarta sätt att omvärldsbevaka på och i det här inlägget ges några tips.

På samma sätt som jag vidgar min förståelse för människor, samhällen och världar via skönlitteratur är även sociala medier en skattkista för det och jag tror att vidgad förståelse och kunskaper om våra olikheter är en väg till ett hållbart samhälle.

Tack till alla ni som bidragit med tankar om omvärldsbevakning och omvärldsbejakning 🙂

Jullovsläsning

1. På andra sidan solen av Maria Ernestam Jag tycker att det här var en lättläst, lite annorlunda men även en roman som jag kunde känna igen mig i. Såhär skriver Maria själv om boken innehåll ”Viola, hennes man Axel och deras två tonårsdöttrar reser ner till Skåne. Där har de fått låna ett hus, inte långt ifrån det hem där Axels mor vårdas. Vid besöken hos svärmodern lär Viola känna en gammal dam, Lea, som ger henne några noveller som hon har skrivit. De suggestiva berättelserna blir en tillflykt under de omtumlande dagarna i det ödsliga huset. Sedan Axel blev sjuk fyra år tidigare har han varit förändrad, och nu förvärras allt.”

2. Ett annat liv av P O Engqvist. En bok med många självbiografiska drag och med inslag av berättelser och kommentar till det egna författarskapet och den alltmer smygande alkholismen. Jag tyckte sammantaget att boken var bra, lite väl lång och inte en av hans bästa böcker men jag fick större förståelse för hans författarskap och vill gärna läsa om bl.a.Kapten Nemos bibliotek.

3. Drömfabriken av Maria Hamberg. I romanen får man följa olika personer som arbetar på en bilfabrik någonstans i Sverige. Deras tankar om livet, arbetet, ledarskapet på fabriken, drömmar och orättvisor är den röda tråden i boken och jag tycker att det här är såväl en fascinerande berättelse som viktig och lärorik. Vi har lämnat industrisamhället bakom sig, vilka kompetenser behöver framtidens arbetsliv i kölvattnet efter SAABS nedläggning? Den här boken ger mig många tankar och insikter.

4. Huset du älskade av Tatiana de Rosnay. Paris, en stad som jag tycker mycket om och besökt ett flertal gånger i mitt liv. En stad som har en intressant arkitektur och som jag genom den här boken fick en större förståelse för hur den växt fram under 1800-talet och delvis på grund av Haussman. Ett hus betydelse för ett människoliv är själva grundbulten i berättelsen och jag tycker om den här boken på flera olika nivåer.

5. Medicinen av Hans Koppel. Kanske är det här en chiclit bok men hur som helst så är den rolig, underfundig och med en viss samhällskritik. Jag läser gärna fler böcker av Hans Koppel framöver.

Mitt läsår 2011

Jag har kontinuerligt redovisat en del av de böcker som jag läst under det gångna året här på bloggen. Jag kan konstatera att det inte innehåller några läsupplevelser som utmärker sig extra mycket men flera av de böcker som jag uppskattat mest är utgivna av bokförlaget Sekwa. Boken Ru gjorde till exempel starkt intryck på mig. För övrigt är jag mest nöjd över att jag läst en blandning av nya böcker, klassiker och från fler världsdelar än svenska och anglosaxiska. Nu återstår att se hur läsåret 2012 blir, jag har varken förhoppningar eller löften att infria – läsning för mig är mest njutning och lust i alla fall skönlitterär läsning 🙂