Covid19, våren & sommaren 2020

Våren 2020 som påverkat mig, oss, världen så mycket och på olika sätt. Det är svårt att riktigt ha perspektiv men helt klart är att är att det varit mentalt påfrestande och omvälvande. Det jag/vi tänkte och påverkades av i början är nu inte aktuellt, t.ex att hamstra mat och toapapper. Att hålla avstånd och vara noga med handhygienen är för mig en etablerad vana och insikten om att detta är en långsam utdragen process. Jag har hela tiden tänkt, kanske hoppats att det kan komma goda saker ur detta men ju längre tiden går tycker jag nog att det är tärande. OM jag skulle välja ett ord för hela våren skulle det nog vara anspänning. Att det val, det aktiviteter och saker som jag gör oftast innehåller element som också innebär en risk, ett ansvar. Och att vissa situationer ger moraliska dilemman. Men att ändå i viss mån försöka leva, anpassa sig till en ny tillvaro. En bra sak under våren var att jag njöt och uppskattade att få röra mig i lite större cirklar. Minns att jag köpte en kaffe och en god kola från Pärlan, njöt otroligt av att långsamt dricka kaffet och betrakta staden. I början av pandemin drog jag ned mitt tempo rejält och var mer i nuet, något jag alltid tycker är så skönt.

Redan från början bestämde jag mig för att regelbundet fota Corona pandemin från mitt perspektiv.  Jag har mestadels vistats på Ekerö men de få gånger jag besökte Stockholm under våren 2020 har jag passat på att dokumentera hur covid19 påverkat, framförallt att vissa platser varit ödsliga, plattan som oftast är full av folk och där jag nu kanske endas sett ett par personer liksom Centralstationen. Nu i sommar är det dock mer människor i rörelse. I sommar har jag besökt fler platser i Sverige.

 

 

En dikt från skogen

Kanske har jag aldrig känt mig närmare skogen, landskapet i dessa dagar då promenadmöjligheterna är många. Skrev denna dikt häromdagen efter en skogspromenad:

SAMKLANG

Hon står rotad i marken med rymden som tak

Stiglösa skogar

Över mosskläda stenar

Granntoppar som sträcker sig

Mot stjärnklara nätter

Månljus över vatten

Stigar och stjärnor som leder

Henne till inre världar

En hemlig vän

Som uppenbarar sig

I det själsliga landskapet

 

 

Tankar i coronatider

Jag minns den 3 februari som ett det datum då jag tänkte att Corona kommit till Norden. Det första fallet i Finland konstaterades. Själv skulle jag dagen därpå åka till Övertorneå för ett Rundabordssamtal. Jag är tacksam att resan blev av men medvetenheten om corona fanns hos mig. Pandemin har ju smugit sig på oss för att explodera i slutet av vecka 9 då många fall upptäcktes i italienska alperna. Några dagar senare började människor hamstra torrmjölk och pasta. Jag minns en kund som köpte tio burkar med bockwurst, något som jag skojade om dagen efter. Men jag följde MSB:s rekommnedation om att ha mat hemma för ett par dagar. Nu har det gått ytterligare fem veckor och sedan nästan fyra veckor arbetar jag hemifrån. Det går bra även om jag saknar mitt ordinarie arbetsliv. Jag har undvikt att träffa folk och att vara i Stockholm, har hållit mig här på Ekerö. Dagarna har sin gilla gång. Jag promenerar mer än vanligt. Eftersom vi alla är hemmavid mer är vanligt är det fler hushållssysslor än vanligt. Tankarna på corona finns med mig och särskilt på de äldre i min släkt. Allt har hänt så snabbt och ändå har nog jag anpassat mig till rådande situation. Häromdagen var jag i Stockholm city i ett ärende. Det var påtagligt mindre folk och jag tog ett par kort.

…i litteraturen möts livet

Typ så sa Marie Lundström i Lundströms bokradio, P1 i ett av 2019:s sista program (minns tyvärr inte vilket) men visst är det så att litteratur kan ge fördjupningar om livet och verklighetsflykt. När litteraturåret 2019 fladdrar förbi så minns jag flera läsupplevelser och särskilt ett par böcker som jag läste om. Omläsningar av böcker är något jag borde göra mer. Att uppmärksamma innehållet, orden och nyanserna. Jag har under 2019 skrivit mer än vad jag läst men texter hjälper till att utveckla mitt eget skrivande. Och särskilt att samtala om litteratur som i min bokcirkel , jag skulle gärna prata mer och oftare om böcker jag läst och om litteratur i allmänhet.

I somras lyssnade jag på Stina Wollters sommarprogram. Har även läst hennes bok  Kring denna kropp. På sidan 92 står följande:

  • Att man kan förändras som människa bara genom att lyssna på andra.
  •  Att de smalaste ämnena kan ge de största berättelserna.
  • Att man visst kan ha  meningsfulla relationer som bara vara i cirka tjugo minuter.

    Samtalet – dialogerna – småpraten, kanske är det meningen med livet.

 

Ett slags tacktal eller summering

Det finns så mycket jag skulle vilja säga om mina åtta år på Regionbibliotek Stockholm och som nu är slut. Och det är så många jag vill tacka. Här kommer något slags tacktal och en summering, kanske kan det kallas bokslut?

Häromdagen när satt jag i bastun på gymmet började jag prata med en kvinna. Vi pratade om vad kultur och litteratur kan betyda, ja innebära för en människa. Våra exempel var många från våra egna liv och sådana som vi mött. Jag klev ut från bastun och visste varför jag jobbar med det som jag valt som mitt yrke.

För åtta år sedan påbörjade jag min färd i regionbiblioteksvärlden. Allt var nytt och obegripligt men med kompetenta färdledare fick jag stöd i att bli en utvecklingsledare med fokus på lokalsamhället. Jag kastades in i att utforska bibliotekens och biblioteksmedarbetares kompetens med syfte att staka ut färdriktningen för regionbiblioteket. Jag följde Hallonbergens hbtq-certifiering, den första i sitt slag i Sverige. Jag kikade närmre på äldre och bibliotek. Jag deltog i biblioteksrådets arbete kring sociala medier och digitalisering. Jag gjorde en förstudie om nationella minoriteter och bibliotek och drev projekt om personer med demenssjukdoms möten med litteratur. Framförallt ägnade jag tid åt att fundera kring hur folkbibliotek kan få ökad kännedom och samspel med sitt lokalsamhälle vilket resulterade i en skrift. Jag har fått vrida och vända på Boken kommer och ytterligare puffat på biblioteken att ta sig an nationella minoriteter. Och det jag gjort har varit nästan alltid varit tillsammans med er, kollegor eller andra. Och nästan allt som jag gjort finns nedskrivet, på regionbibliotekets blogg, i länsnytt eller i publikationer med mera.

Men egentligen är ovanstående inte väsentligt utan mer viktigt är snarare alltid användaren och dess tillgång till sitt bibliotek i lokalsamhället. Att sänka trösklar till bibliotek, till läsning, till utforskande och lärande. Att som bibliotek nå alla och särskilt de prioriterade målgrupperna.

Regionbibliotekets insatser går oftast vi biblioteken, dess chefer och medarbetare. Att stödja utveckling utifrån bibliotekens behov och förutsättningar är en delikat uppgift. Att möta biblioteken där det befinner sig. Jag har gått på pumpen många gånger, frågat alltför mycket om syfte, problematiserat och teoriserat, istället för att lyssna.

Det framgångsrika har jag nästan alltid upplevt är att gemensamt utforska ett område, oavsett om det handlar internt med kollegor på regionbiblioteket eller externt med biblioteksmedarbetare med flera. Och helst tillsammans även med bibliotekens användare. Det är väl därför jag anser att vårt samarbete med Södertörns högskola kring praktisk kunskap varit spännande och framgångsrikt. För bibliotekens mångfacetterad och komplexa svar finns inga enkla svar men genom att sätta ord och gestalta de dilemman som bibliotek och biblioteksmedarbetare står inför ger ytterligare möjligheter att förstå att faktorer för utveckling består av många lager och perspektiv som påverkar. Och biblioteksmedarbetares praktiska erfarenhet är klokskaper att belysa och sätta ord på. Det finns inga enkla svar på dilemman och utmaningar utan en nyckel handlar om att få större förståelse och därmed också ett breddat handlingsutrymme och insikter att ta med sig i yrkeslivet. Metakunskap kanske det också kan kallas?

I åtta år har jag tjatat för er kollegor att jag ska gå på gym, jag vill därför tacka er för att jag sedan ett halvår klivit över tröskeln och till och med kommit i en avstanningsfas. På mitt lokala bibliotek skyltades med böcker om träning och hälsa. Jag lånade Maxa din träning för att få tips. Men när jag läser den så handlar allt i boken om att vara utvecklingsledare. Vad motivation är och kan vara. Hur man ska sätta upp mål, sträva efter dem, utvärdera och skapa nya mål. Och vikten av att ha kunskap om kärnverksamheterna (i boken är det fakta om kroppen). Boken handlar om hur en kan mobilisera för att driva sin egen utveckling men också samarbeta med andra, att härma hur andra gör, skapa team och tillsammans utvecklas. I den optimala världen finns det tillfällen då det är mer läge för bibliotek att ta sig an utvecklingsfrågor men jag har ofta tänkt att ”diskbänken är aldrig ren” utan utveckling sker på olika sätt och olika nivåer i alla verksamheter vilket regionbiblioteket inlyssnande bemött med ett brett spektrum av kompetens kring olika områden, metoder, relationsbyggande med biblioteken och handledning.

Jag vill hylla er – alla mina kollegor för er kompetens, alla samtal, utbyten, skratt och slit. Ni betyder så mycket för mig både i jobbet och privat.

Jag vill tacka alla bibliotek i Region Stockholm för samarbeten. Bibliotek betyder så mycket för ett samhälle och dess invånare. Det har varit häftigt att få följa den utveckling som ständigt sker.

Att ha fått samarbeta med andra regionbibliotek i landet har varit givande och betydelsefullt liksom att ha utbyten med myndigheter.

Varmt, varmt tack.

Min färd på regionbiblioteket är nu slut. Men min drivkraft för allas rätt till bibliotek, litteratur, kultur, läsning och lärande finns kvar, fast i andra former.