Cecilias tankar

Det finns så mycket jag skulle vilja säga om mina åtta år på Regionbibliotek Stockholm och som nu är slut. Och det är så många jag vill tacka. Här kommer något slags tacktal och en summering, kanske kan det kallas bokslut?

Häromdagen när satt jag i bastun på gymmet började jag prata med en kvinna. Vi pratade om vad kultur och litteratur kan betyda, ja innebära för en människa. Våra exempel var många från våra egna liv och sådana som vi mött. Jag klev ut från bastun och visste varför jag jobbar med det som jag valt som mitt yrke.

För åtta år sedan påbörjade jag min färd i regionbiblioteksvärlden. Allt var nytt och obegripligt men med kompetenta färdledare fick jag stöd i att bli en utvecklingsledare med fokus på lokalsamhället. Jag kastades in i att utforska bibliotekens och biblioteksmedarbetares kompetens med syfte att staka ut färdriktningen för regionbiblioteket. Jag följde Hallonbergens hbtq-certifiering, den första i sitt slag i Sverige. Jag kikade närmre på äldre och bibliotek. Jag deltog i biblioteksrådets arbete kring sociala medier och digitalisering. Jag gjorde en förstudie om nationella minoriteter och bibliotek och drev projekt om personer med demenssjukdoms möten med litteratur. Framförallt ägnade jag tid åt att fundera kring hur folkbibliotek kan få ökad kännedom och samspel med sitt lokalsamhälle vilket resulterade i en skrift. Jag har fått vrida och vända på Boken kommer och ytterligare puffat på biblioteken att ta sig an nationella minoriteter. Och det jag gjort har varit nästan alltid varit tillsammans med er, kollegor eller andra. Och nästan allt som jag gjort finns nedskrivet, på regionbibliotekets blogg, i länsnytt eller i publikationer med mera.

Men egentligen är ovanstående inte väsentligt utan mer viktigt är snarare alltid användaren och dess tillgång till sitt bibliotek i lokalsamhället. Att sänka trösklar till bibliotek, till läsning, till utforskande och lärande. Att som bibliotek nå alla och särskilt de prioriterade målgrupperna.

Regionbibliotekets insatser går oftast vi biblioteken, dess chefer och medarbetare. Att stödja utveckling utifrån bibliotekens behov och förutsättningar är en delikat uppgift. Att möta biblioteken där det befinner sig. Jag har gått på pumpen många gånger, frågat alltför mycket om syfte, problematiserat och teoriserat, istället för att lyssna.

Det framgångsrika har jag nästan alltid upplevt är att gemensamt utforska ett område, oavsett om det handlar internt med kollegor på regionbiblioteket eller externt med biblioteksmedarbetare med flera. Och helst tillsammans även med bibliotekens användare. Det är väl därför jag anser att vårt samarbete med Södertörns högskola kring praktisk kunskap varit spännande och framgångsrikt. För bibliotekens mångfacetterad och komplexa svar finns inga enkla svar men genom att sätta ord och gestalta de dilemman som bibliotek och biblioteksmedarbetare står inför ger ytterligare möjligheter att förstå att faktorer för utveckling består av många lager och perspektiv som påverkar. Och biblioteksmedarbetares praktiska erfarenhet är klokskaper att belysa och sätta ord på. Det finns inga enkla svar på dilemman och utmaningar utan en nyckel handlar om att få större förståelse och därmed också ett breddat handlingsutrymme och insikter att ta med sig i yrkeslivet. Metakunskap kanske det också kan kallas?

I åtta år har jag tjatat för er kollegor att jag ska gå på gym, jag vill därför tacka er för att jag sedan ett halvår klivit över tröskeln och till och med kommit i en avstanningsfas. På mitt lokala bibliotek skyltades med böcker om träning och hälsa. Jag lånade Maxa din träning för att få tips. Men när jag läser den så handlar allt i boken om att vara utvecklingsledare. Vad motivation är och kan vara. Hur man ska sätta upp mål, sträva efter dem, utvärdera och skapa nya mål. Och vikten av att ha kunskap om kärnverksamheterna (i boken är det fakta om kroppen). Boken handlar om hur en kan mobilisera för att driva sin egen utveckling men också samarbeta med andra, att härma hur andra gör, skapa team och tillsammans utvecklas. I den optimala världen finns det tillfällen då det är mer läge för bibliotek att ta sig an utvecklingsfrågor men jag har ofta tänkt att ”diskbänken är aldrig ren” utan utveckling sker på olika sätt och olika nivåer i alla verksamheter vilket regionbiblioteket inlyssnande bemött med ett brett spektrum av kompetens kring olika områden, metoder, relationsbyggande med biblioteken och handledning.

Jag vill hylla er – alla mina kollegor för er kompetens, alla samtal, utbyten, skratt och slit. Ni betyder så mycket för mig både i jobbet och privat.

Jag vill tacka alla bibliotek i Region Stockholm för samarbeten. Bibliotek betyder så mycket för ett samhälle och dess invånare. Det har varit häftigt att få följa den utveckling som ständigt sker.

Att ha fått samarbeta med andra regionbibliotek i landet har varit givande och betydelsefullt liksom att ha utbyten med myndigheter.

Varmt, varmt tack.

Min färd på regionbiblioteket är nu slut. Men min drivkraft för allas rätt till bibliotek, litteratur, kultur, läsning och lärande finns kvar, fast i andra former.

Jag stoppar in hörlurarna i öronen, sätter på sommar med Stina Wollter och promenerar i kvällssolen till stranden. I handen har jag kameran, jag tar kort på insekter, blommor, ljuset som faller mot marken.. På stranden sätter jag mig vid bryggan, stänger av radion och betraktar skäggdoppingarna och deras ungar. Ser speglingarna i vattnet. Låter tankarna fladdra. Idag är första semesterdagen, några veckor ledigt men med ett avbrott för jobb.

Med tillförsikt ser jag fram emot semestern. Med förra sommarens bränder och oro är det med blandade känslor jag möter sommaren. Men kanske har jag under året blivit bättre på att ta dag för dag, vara närvarande i stunden. Livet rymmer så mycket, både glädje, meningsfullhet och svåra stunder. Jag har inga särskilda förhoppningar eller önskemål inför årets semester. Att promenera, bada, läsa och bara vara räcker långt. Och önskan om att vi slipper bränder och torka, i år.

På vägen hem lyssnar jag klart på Stina Wollters fina och berörande sommarprat (med trassliga hörlurar).