14 december

Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout handlar om Lucy som hamnat på sjukhus efter en blindtarmsinflammation. Hon befinner sig på sjukhus i nästan nio veckor, varför framkommer inte riktigt, det talas om feber som inte gör över men jag tolkar det som att hon är psykiskt svag. Genom återblickar får vi veta att hon är bosatt i New York har levt med man och två barn men en skilsmässa figurerar i bakgrunden.

Tidsmarkörerna anger att handlingen utspelar sig på åttiotalet. Lucys mamma kommer. En ganska fattig och bitvis svår barndom med psykisk sjukdom och lite kärlek. Men mamman och Lucy samtalar kanske inte alltid om det viktiga sakerna i livet utan mest om andra som växte upp och bodde i närheten av dem. Strout skriver med få ord men med mycket innehåll och mellanmänskliga skildringar. För trots mamman och Lucys bristfällig kommentar får vi veta mycket om deras liv mellan raderna.

Hon har även skrivit Olive Kitteridge och Vad som helst är möjligt, nio noveller i samma anda som Mitt namn är Lucy Barton. Olive Kitteridge finns även som TV-serie på HBO med underbara Frances McDormand  i huvudrollen. Den Tv-serien ska jag se i jul.

lb

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s