10 december

Koka björna av Mikael Niemi är egentligen en allvarlig, historietung berättelse som berör. Men det är  något med hans berättarstil som gör att jag rycks med, ler och ibland skrattar högt. Jag hör Niemis rös inom mig när jag läser. Detaljrikedomen, beskrivningar av platser och händelser är trovärdiga och rikliga i denna deckare. Piratförlaget beskriver handlingen på följande sätt:

Det är sommaren 1852 i byn Kengis i nordligaste Sverige. Prostens andliga väckelse drabbar samer och tornedalingar med oanad kraft. Samtidigt försvinner en vallpiga i de djupa skogarna. Snart drar folket ut i jakten på den slagbjörn som man tror härjar. Men prosten fruktar att det är en långt värre dråpare som går lös. Tillsammans med samepojken Jussi finner prosten spår av den ondska som tränger sig allt närmare prosten och snart hotar att krossa hela väckelsen.

Jag fastnar lite extra på några ställen i boken, till exempel det här stycket som jag fotade. Boken är tjock men läsvärd framförallt för att den för fram perspektiv från Sverige som lär oss något.

46381394_1956801387738499_4648692405837496320_n.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s