6 december

”Få se om hundarna är snälla ikväll…”

Är titeln på Marie-Louise Ekmans bok om sin mans sjukdomsperiod under två år. Under Gösta sjukhustid skrev Marie-Louise  dagboksanteckningar. Små korta texter som tillsammans bildar ett porträtt av kärleken dem emellan och sjukdomars villkor. Jag tycker så mycket om den här finstämda boken. Och titeln är ju lysande, den ger mig nyfikenhet varför den heter som den heter och förklaringen är alldeles naturlig och trovärdig….

När jag läst ut den tänkte jag att böcker kan vara som vävar. Berättelser och röster bildar vävar. Att erfarenheter blir till lager som blir till lager, erfarenheter som påverkar ens liv. Den jag varit, den jag är, den jag kan komma att bli. Fantasi, fiktion, verklighet, dåtid, framtid och ett NU.

Jag samlar på meningar från berättelser för att använda i mitt eget skrivande. Som också kan liknas vid en väv eftersom jag ofta tänker ut texter innan jag väl skriver och då går det fort att skriva (oftast prosalyrik). ”Få se om hundarna är snälla ikväll…” påminner mig om det sköra i livet, och jag tänkte på följande rader som jag tidigare skrivit.

När vi möts i vår svaghet, i det sköra

Då möts vi

På riktigt

IMG_0012[1]

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s