4 december

Idag pågår Kulturdepartementets konferens om de förändrade bestämmelser om de nationella minoriteternas rättigheter och det allmännas skyldigheter som träder i kraft den 1 januari 2019. För mig har det betytt mycket att läsa litteratur som är skriven av personer som identifierar sig som en nationell minoritet. Att få ett inifrånperspektiv och på så sätt få ökad kunskap och förståelse. I min rapport Många sätt att vara människa – Folkbibliotek och nationella minoriteter så finns ett avsnitt om litteratur och nationella minoriteter.

En roman som jag under året har läst om är För vad sorg och smärta av Thom Lundberg. Den handlar om resandefolket i Sverige. Berättelsen börjar med raskravallerna i Jönköping 1948. Familjen Klosterman tvingas flytta till en ort i Halland. Romanen handlar om utanförskap och svek men också om starka familjeband och kärlek. I romanen väver författaren in ord på resanderomani vilket gör läsningen till en speciell upplevelse.

De hade blivit kallade tattare, resande, zigenare, tavringar, mängrare, skojare, dinglare, krämare, kjältringar, på sin färd över landet. Var det på denna plats de istället skulle bli kallade människor? Romano – människa. Romnia – människa. Romanoa – människor/…/

Bland de resande talar de vuxna, nukkoarna tiger. När historierna berättas runt matbordet-förr var det lägereldarna – sitter nukkoarna tysta i den yttre ringen. De lyssnar och lär, minns och lagrar, och skall så en dag, när de själva blivit vuxna, börja tala och tradera de berättelser de hört i sin barndom.

 Så mitt tips är, läs boken!

IMG_6627[1].JPG

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s