Årets läsupplevelse?

Jag fick en fråga om vilken läsupplevelse som gett starkast intryck under 2017, jag insåg att jag inte funderat på det och därför inte kunde svara men nämnde Konsten att fejka arabiska av Lina Liman. Den handlar om författarens egna upplevelser av att ha asperger. Som kvinna/flicka stämmer ofta inte de föreställningar om vad asperger innebär, symptomen är inte riktigt detsamma som för pojkar. Det var en mycket tänkvärd bok.

Frågan förföljde mig, jag tänkte att jag borde komma ihåg fler böcker men mindes å andra sidan några kulturupplevelser såsom Swede Hollow , filmen Korparna och utställningen Unfold på historiska muséet.

Som det ofta kan vara så kan insikter komma till en plötsligt. Och så var det när jag idag kom på att min största läsupplevelse 2017 är boken Minnet av vatten av Emmi Itaränta. Bibliotekarie Paula skriver följande om handlingen:

Minnet av vattnet utspelar sig minst tio generationer framåt i tiden. Den globala uppvärmingen har påverkat världen varken geografiskt eller politisk är den som vi känner den i dag. Vi får följa Noria 17 år. Hon bor långt upp i norr med sina föräldrar. Kina har tagit över makten i Europa vilket har påverkat kultur. Norias pappa är temästare, ett yrke som går långt tillbaka i familjen. Det är självklart att Noria ska ta över efter sin far.

Jag läste boken i augusti månad och den väckte så många tankar hos mig om att hur vi lever nu påverkar vår framtid. Ett återkommande tema är vad bristen på vatten kan leda till. Boken kan nog kategoriseras som en dystopi och ungdomsbok men det spelade ingen roll för mig. Trots det dystra scenarier kring plastkyrkogårdar, konflikter och övervakning är boken finstämd och utan att ställa frågor så ger den mig tankar om vad som är viktigt i livet. Jag tycker att dessa tankar och stämningen i boken på många sätt passar in i 2017 med tanke på världsläget. Som den optimist jag är så vill jag tro att förhoppningsvis fler blivit allt mer medvetna om det val vi gör spelar roll t.ex. att äta mer vegetariskt, flyga mindre och konsumera mer sparsamt. Och att var och en kan bidra till en positiv samhällsutveckling trots att det är mycket som vi inte råder över.

Boken Minnet av vatten ger också fina skildringar av thécermonier och jag blev ständigt sugen på the medan jag läste. Att tillaga en kopp och att dricka den på kvällskvisten är en vana jag gärna håller fast vid.

Har du någon läsupplevelse som du minns lite särskilt från det gångna året?

minnet av vatten

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s