Det är allas ansvar att vara delaktiga på nätet

Det kom en kommentar från Elisabeth Ahlqvist på mitt inlägg om Upprop för digital delaktighet. Jag bad att få publicera det eftersom det är mycket tänkvärt och viktigt. Elisabets kommentar kretsar kring det tankar om internet som är allmänt utbredda  i vårt samhälle och som innebär att internetanvändningen bör begränsas eftersom det finns så mycket skadligt och dåligt på webben.  Det är allas ansvar att vara delaktig på nätet och inte minst föräldrar för att få en förståelse för vad det handlar om och upptäcka möjligheterna! Välkomna att ta del av Elisabeths kloka reflexioner.

Under #digidel sa Kristina Alexandersson att det är viktigt att skoleleverna också börjar producera för att kunna förstå vad de konsumerar. Först då kan de förstå och ha en sund kritisk hållning till nätets innehåll. På liknande sätt vill jag hävda att som föräldrar är det vår förbannade skyldighet att skaffa Facebook-konto och använda plattformen för att kommunicera, att ha spellistor i YouTube, Spotify osv. Om jag som förälder inte rör mig, kommunicerar och konsumerar (och helst också producerar) i samma miljöer som mina barn kan jag inte heller vara rätt stöd och finnas till hands när de behöver mig. Jag skulle aldrig släppa min 13-åring ensam i New York i tre timmar och säga att här kan du vara – men bara tre timmar för sen är din tid slut…

Och ändå är det sådana samtal som finns på högstadieskolans klassmöten! Senast i våras var jag med om detta absurda, ett klassmöte i åk. 8 när lärarna och föräldrarna vill ha fram en kollektiv överenskommelse om att begränsa Internetanvändandet bland tonåringarna i klassen! Som om kort tid hindar det farliga att hända? Hinner man inte hitta våld, porr, bli kontaktad av en äldre sexuellt intresserad person, bli kränkt eller själv kränka en kompis, oavsiktligt köpa något bara för att tiden är begränsad?

Digital delaktighet i skolan handlar om förhållandet mellan:
– skolledning – lärare
– lärare- elever
– skolan – hemmet
– eleverna – föräldrarna.

Det blir aldrig bättre än den svagaste länken, och i vår skola finns det tyvärr bara en stark länk och det är eleverna. Ledningen, lärarna och majoriteten av föräldrarna anser att Internetanvädningen bör begränsas och att det finns så mycket skadligt och dåligt att det är berättigat med kränkande kontroller och absurda begränsningar. Användningen i skolan sträcker sig till att någon enstaka gång per termin använda Wikipedia i ett grupparbete.

På klassmötet i våras sa en förälder ungefär så här: – Min son får lika lång Internet-tid som han har läst läxorna.
Nästa familj kontrar med: – Vi har ingen hemdator, det skolarbete som ska göras på dator måste hinnas med i skolan, vi kommer aldrig att skaffa dator i hemmet.

Jag valde att sitta kvar – tyst – för jag var i djupt chocktillstånd.

Jag ställde senare en direkt fråga till IT-teknikern på skolan om tillgången till och när elever kan/får använda dator på skolan: ”Vi har 3 st datasalar utspridda på skolan samt datorer i varje klassrum. Användning av datorerna planeras av lärarna beroende på utbildningssyfte”

Mina ungdomar säger att de sällan eller aldrig får använda skolans datorer, och aldrig för att använda sociala medier utan i så fall för att slå upp något, leta fakta eller renskriva en text.

På andra klassmöten med liknande innehåll har jag oftast varit ensam eller i sällskap med möjligen ytterligare en enstaka familj som framhållit vikten av att kunna använda dator och Internet fritt utan tidsbegränsningar, och jag har verkligen fått förklara länge hur jag tänker och varit kraftigt ifrågasatt.

Mina ungdomar har inga begränsningar i vare sig Internettid, filter eller andra tekniska kontrollmekanismer, jag försöker i stället att ”var med dem” utan att för den skull klampa in eller hårdbevaka. När min dotters användarkonto till Facebook och MSN blev kapat av en ex. pojkvän kunde jag både bevittna vad som hände och snabbt hjälpa till att byta lösenord och avsluta de kapade kontotona, ett skeende på högst 10 minuter i realtid. Jag ordnade ett möte mellan min dotter och grabben, med båda mammorna som medlare, jobbigt, men samtidigt en nyttig erfarenhet. Men – det här handlar inte om farorna på Internet specifikt, utan om en ung persons oförmåga att hantera svartsjuka och en annan ung persons naivitet och tillit. Det är misstag som måste göras när man är ung, nu fick det formen av ett kapat konto, för 10 år sedan hade kanske varit något annat, men fortfarande vilda, unga känslor som saknar impulskontroll. Internet ger bara andra möjligheter att vara naiv, missbruka förtroenden och göra misstag, kanske med större konsekvenser, men kärnan är fortfarande att föräldrar måste finnas där och bry sig, kunna förstå, tolka och handla vid rätt tillfällen, visa, förklara och inte hamna i ett tekniskt underläge…

Jag är så tacksam att jag har alla de här möjligheterna att vara med mina barn även de tider när vi faktiskt inte ses IRL.
Min 15-åring sa för några dagar sedan
– Du är värsta stalkern, men jag gillar det!

//Elisabeth Ahlqvist

Advertisements

3 thoughts on “Det är allas ansvar att vara delaktiga på nätet

  1. Ping: Tweets that mention Det är allas ansvar att vara delaktiga på nätet | Cecilias tankar -- Topsy.com

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s