Jag har verkligen grottat ned mig i tankar kring läsning de senaste dagarna. Det handlar ju om så mycket. Bok kontra dator, literacy kontra transliteracy och läsningens alla olika aspekter.
Det finns ju inte ett svar på mina funderingar och inte heller ett rätt svar men i någon mån så ville jag ändå ta del av all den forskning och kunskap som finns kring läsning och skrivande i ett framtidsperspektiv. Jag skickade ut en tweet på twitter idag om detta och fick b.la. svar av Alistair Creelman som är verksam vid Linnaeus University in Kalmar. Han hänvisar till ett blogginlägg som han skrivit med rubriken Hur nya medier påverkar vår läsning. På ett mycket bra sätt sammanfattar Alistair en föreläsning av Anne Mangen docent vid Lesesenteret om hur våra läsvanor har ändrats radikalt tack vare digitala medier. http://webnews.textalk.com/se/article.php?id=402485&context
Ett budskap under föreläsningen var att. ”Vi bör akta oss för att inte polarisera denna fråga; det är inte en fråga om antingen skärmen eller boken. Men inom utbildning måste vi bli mer medvetna om olika läsformer och höja studenternas medvetenhet om skillnaderna.”
För mig blir Alistairs en bra sammanfattning av mina senaste dagars grubblerier. Jag känner att jag är på fast land igen. Jag har genom att blogga kring läsning vidgat mina perpektiv, kunskaper och förståelse kring detta.
Tack till er som bidragit och särskilt tack till Alistair Creelman och Anne-Marie Körling som i en kommentar till ett av mina inlägg om läsning kallar läsandet för en kommunikationsakt.
Cecilias tankar 
Det som fascinerar i läsakten är ju sådant som den implicerade författaren (the authors second self, mask or persona) och den implicerade läsaren (the audience presupposed by a text; a real readers second self shaped in accordance with the implied authors values and cultural norms) för att nu återvända till ännu en av Maria Nikolajevas käpphästar.
Tack för kommentar och jag blir ännu mer intresserad av att läsa Nikolajeva. Ämnet är ju outtömligt kring detta spännande område.